Uppdatering (samma gamla vanliga)
Den här gången åkte jag medvetet hem tidigare. Jag antar att det är för att varva ner. Här hemma är det lugnt som vanligt. Jag myser med julmusik och tänker på dagarna: Gårdagen, idag, morgondagen. Det mesta känns bra. Imorgon kommer jag med all sannolikhet träffa Dig - som jag tjatar såinihelsike om - på Verdandis jubileum. Jag tänkte egentligen inte gå i år men Du bad ju mig... typ eller du sa "kanduintekomma?" och nu kommer jag. Jag hoppas att det mesta känns bra även efter imorgon. Det var allt.
"Inte jag"
Det blir alltid som jag vill"
(Björn Ulvaeus)
Jag är ju trots allt en SångochTeater-elev och därför är favoritlåten just nu Inte jag/Someone else's story ur Björn&Bennys fantastiska Chess... och visst är det så: Det blir alltid som jag vill. Antagligen är det därför som jag blir ledsen och frustrerad när saker inte blir exakt som jag har tänkt mig. Mitt största problem just nu är att jag inte hinner träffa alla de jag älskar. I Stockholm har jag fullt upp med skolan och allt vad det innebär. Snart har vi en spelning med Lloyd - på CC, Gävle, den 20 december: kom dit! - och därför är jag enbart i Gävle för att repa. Igår hade vi en massa ledig tid så då ringde jag Dig. Han som jag har älskat i så många år men, hör och häpna, då hade Han inte tid med mig och då kunde jag inte hjälpa att bli ledsen! Det skäms jag för: Att jag förväntar mig att Han alltid ska vara tillgänglig för mig. Precis som alla andra är jag ett ego. Det är väl det allt handlar om.
Spelingen i Norrsundet igår kväll påminde mig om att saker och ting hursomhelst, sakta men säkert, går framåt. Efter spelningen skickade jag ett SMS till Mr Sweet 16:
"Nu har vi spelat. Jag tänkte på dig under hela spelningen för att bli pepp: så att du vet :P"
Jag är mig lik och det är mina ragg också. De är unga killar och sådana pratar inte i onödan. Mitt liv är ett lyxproblem.
Fredag
Jag har knappt tid med mig själv.
Det blir såhär ibland. Som de flesta ester, bohemer, konstnärer eller vad man nu vill kalla mig är jag en periodare - en projektmänniska. Vi har haft skrivarprojekt i skolan den här veckan då vi har pluggat in nio små pjäser som vi visade upp i skolmatsalen idag. Jag var med i tre och spelade pappa, kriminalinspektör och skum moster. Om några timmar åker jag med Kalle till Gävle. Vi ska repa. Jag vet precis hur det kommer att bli. Det känns som ett jobb och den här gången får jag faktiskt (förhoppningsvis) betalt för det också. Imorgon spelar vi på en anti-nedläggningsgrej i industribyn Norrsundet. Jag ser det som välgörenhet/betalt rep. Har jag en jävla tur får jag träffa Dig i helgen också. Som vanligt är jag dock krass och blir glad om jag får träffa Dig i alla fall en gång under de närmaste tre veckorna. Det är mitt mål då vi kommer att vara i samma stad 3 helger i rad: Gävle x 2 helger + Sthlm 1 helg. Jag längtar...
Veckan
Den här veckan har varit intensiv och intressant.
Jag har hunnit med massor och utvecklats ytterligare.
Nu följer ännu en intensiv vecka.
Förhoppningsvis överlever jag även den.
Troligtvis är jag aningen klokare om en vecka än vad jag är idag.
Nu är jag trött och nöjd.
Därför ska jag avsluta den här veckan snart med att gå och lägga mig tidigt.
Jag känner mig blygsamt hoppfull.
Ironi
Det får en att göra saker man aldrig skulle ha gjort annars .
Jag är så glad över att jag dricker två-tre dagar i veckan.
[O-ironiskt]
Mina vänner, min familj och mina killar: Det är för er skull jag finns
Musik
On and on - Agnes
Anna - Hello Saferide
What have I done - Anna Ternheim
Tre låtar som ligger på Trackslistans Topp 10 och som jag har på mobilen. Kombinationen hitlistor + Roberts musikspelare är ovanlig men världen förändras. Vissa saker förändras, vill säga, och andra saker består. Till min stora förtjusning håller min Highschool Dreamboy Darin fortfarande på. Hans Breathing your love som han gör med Kat De Luna är dessutom hans bästa låt ever.
En som kan allt om musik är MR SWEET 16 (notera att jag skriver hans namn så stort jag kan just nu = för att han är bäst). Jag läser hans texter och idag ringde jag honom - nykter - för typ första gången i mitt liv. Jag måste, bokstavligt talat, ta honom ett steg i taget... men det går framåt och det är det viktigaste.
Antagligen
Jag antar att jag söker utmaningar.
Jag antar att jag är en så'n person.
Jag antar att jag röker för mycket just nu.
Jag antar att rökning inte är bra.
Jag antar att jag borde vara nykter ikväll.
Jag antar att jag borde äta något riktigt ikväll.
Jag antar att jag kommer äta Findus.
Jag antar att det kommer att bli trevligt att skriva musik imorgon.
Jag antar att festandet imorgon kommer att bli vilt.
Jag antar att jag borde ringa en massa människor.
Jag antar att allt är perfekt.
Jag antar att jag inte borde känna mig smått melankolisk.
Jag antar att jag är pretentiös.
Jag antar att det är Du som får mig att bli konstig.
Jag antar att jag saknar Dig.
Metaforer
Rebecca sjöng I gott bevar på solo-sångslektionen idag: Låten som jag började min SoT-resa med.
Nu har jag laddat ned det fullständiga soundtracket till Kristina från Duvemåla. Björn & Benny = genier
Själv sjöng jag La dolce vita, Det ljuva livet, det liv jag faktiskt lever just nu. Jag antar allt är på sin plats.
Förutom Soundtracket har jag också laddat ned En komikers uppväxt som ljudbok. Det kändes naturligt att lyssna på Gardells klassiker efter att ha lyssnat på Levengoods senaste, lysande novellsamling. Ett återkommande tema i boken om uppväxten är ju att allting faller. Förr eller senare faller allt säger Gardell. Jag tackar Gud för att allt ännu inte har fallit utan tvärtom står upp som den ståtligaste midsommarstång. Jag hoppas att sommaren blir lång.
Sanningen
Back in Whalehome
Det kan det alltid vara nästa vecka.
Jag får väl ses som den mest cyniska bitter-bitchen i mitt böghov men jag tycker faktiskt att det behövs.
Med risk för att låta som den griniga kärring jag egentligen är hävdar jag att det behövs människor i den här världen som alltid väntar sig det värsta, som alltid målar upp skräckscenarion och som aldrig aldrig litar på någon: Sådana som jag
Förlåt mig men jag antar att jag blir aningens deppad av att vänta på Dig. Du är inte min jagvetjagvetjagvet och jag har haft alla chanser i världen jagvetjagvetjagvet men ändå kan jag inte hjälpa att känna mig bitter och uppgiven när jag inte får som jag vill.
Förlåt mig någon för att jag är så bortskämd. Nu ska jag äta våfflor och mysa.
Oförutsägbara sladdar
Stugan förvandlades utan förvarning till ett gråtrist och svinkallt hem i Murmansk.
Conny kom in hit och fixade felet i torsdags.
I går brann en sladd av igen. Den här gången fanns sladden inne i mitt huvud.
Bakom kulisserna i Overtyren, Hallonbergens Kulturcentrum, där jag och min klass satte upp vårt bidrag till Sundbybergs Teaterfestival fick jag en total blackout. Jag kom inte ihåg någonting: Jag hade glömt vart mina kläder låg, när jag skulle gå in, vart jag skulle komma ifrån - allt försvann ifrån mitt huvud. Mina klasskompisar fick hjälpa mig att minnas och föreställningen gick jättebra. Nu är det jättevarmt i Stugan och jag har uppträtt på ännu en scen i Sverige tillsammans med 14 st unga proffs.
Livet är så oförutsägbart.
Jag har börjat lyssna på Mark Levengoods Hjärtat får inga rynkor som ljudbok.
"Om du saknar ringmuskel - sök inte till vattenbaletten"
Det citatet säger väl allt. Synd bara att novellerna skiljs åt med hjälp av frustrerande improviserade jazz-stycken. Jag borde egentligen läsa boken istället men efter gymnasiet har jag svårt att läsa böcker.
Livet är så oförutsägbart.
Jag ber om roliga överraskningar och om att slippa obehagliga vändningar.
Spelets regler
Nu har njutit för fan
Den här veckan har varit CP på många sätt (döda mig Ni politiskt korrekta).
Minus på kontot och återkommande nojjor och stress och döda element och panik...
Det gamla vanliga
Jag hoppas att det som har hänt de senaste dagarna är undantag snarare än regler för varje dag ekar La Gardellas ord i mitt huvud:
Spelets regler saknar undantag
La dolce vita
Jag har fortfarande ett flertal karlar att välja på just nu och antalet ökar för varje vecka
Jag får plugga och jobba med det jag verkligen brinner för
Ettkontoförsäkerhetsskullochenfamiljsomälskarmigochvännersomfårmigattälskamen
Varför känns det då ändå som att jag är fången i mitt eget liv och varför skulle det vara någonting dåligt?
Stockholms blodbad
Kvällen igår påminde mig om Den gamla goda tiden då livet var en enda lycklig - skål dekadensen - idyll.
Eller ja, lycklig och lycklig: Dekadens är väl snarare tragikomiskt.
Efter att ha repat Pjäsen med Klassen (som vi visar nästa lördag kl 12 i Hallonbergen: Kom dit!) och träffat Päronen blev jag brännmärkt, upphånglad och nedblodad. Alltihop av en och samma person: Lilla, arga Barkbiten BJ.... Vad kan jag säga? Du passar in i mitt liv.
Fräls oss ifrån ondo
Soft
Två kvällar i rad har nu gått åt till typiska husmorsssysslor:
Jag har lagat mat, diskat, städat och tvättat.
Det är ju inte kul precis men man måste väl... och i helgen måste jag supa - det är ett som är säkert.
Dessutom måste jag träffa mina päron som är Storstan fredag-söndag. Det ska bli väldigt trevligt.
Annars hoppas jag på en helg med mycket mys och lite strul. Är det något jag överlag hoppas på och försöker eftersträva är det nog just det: Närvaro av mys och frånvaro av strul. Just nu känns det som att jag till mångt och mycket lever som jag vill... men jag behöver en drink.
Dagens album:
Under mitt tak - Sonja Alden
Soft musik för en softgay
No sex in the city
Inget sex ikväll: Jag tröstar mig med att jag faktiskt KAN få det nu. Allt i livet är upp till den som lever det... sägs det: om man tror på att människan är absolut fri. De som känner mig riktigt väl vet att jag alltid har ifrågasatt den tanken.
Vi hade månadssamling i skolan idag. 20 minuter sen (tack SL) drällde jag in i ett fullsatt fik och förflyttades tillbaka till lektionerna i samhällskunkap på högstadiet. Temat på samlingen var demokrati och det var så jäkla krystat att jag bara ville implodera. Föreläsaren - en typiskt äppelkäck pedagog-tant i 30-årsåldern - pratade med oss om tunga ämnen som demokrati och frihet. Jag satt och svor för mig själv, fortfarande uppstressad efter morgonens förseningsresa, att friheten är en illusion. Det är min absoluta övertygelse.
Vad beträffar mitt sexliv har jag dock mer makt nu än någonsin. Jag ska bara gå i skolan och jobba och diska och duscha och tvätta först: SEN kan jag vara helt fri och ha hur mycket sex jag vill.
(Ja, jag såg Sex and the city - The movie igår).
Tacksamhet
Tacksamhet.
Då var jag helt ny i Sthlm: Inga pengar, nästan inga vänner och vägen såg ut att bära käpprätt åt helvete.
Idag känner jag mig som en Sthlmare ifrån Norrland med ett stort kontaktnät och en ljusnande framtid.
Att det blev såhär och inte som jag trodde är inget annat än ett underverk.
Folk frågar ibland varför jag tror på Gud: Därför
Outgrundlighet
Jag är där med min närmaste vän och Lilla My. Tidigare den dagen har jag och Lilla My åkt på sightseeing som två pensionärer genom hela Stockholms stad och jag har hjälpt min närmaste vän att flytta in i U V. Efter rödvin och nikotin är vi på Club Lino tillsammans med draqueens och bitch-bögar.
Plötsligt står Han bara där. Darin-kopian som jag föll handlöst för och som inte helt ignorerade min förälskelse men som ändå, utan någon egentlig anledning, försvann ur mitt liv för ett år sen. Han står där nu - mitt framför mig på dansgolvet - lika vacker som alltid: Vackrast av alla som var där. Han pratar med mig och jag förstår inte vad han säger men det spelar ingen roll. Gud gav mig en chans att träffa honom igen och kanske ställa allt till rätta: Åtminstone hjälpte Herren mig att lösa några undertryckta bryderier igår kväll.
Hans vägar är outgrundliga.
U V
Nu kommer Staffan. Nu ska vi festa.
Älskade svenska sångerskor
Andree blev glad.
Staffan skrattade högt.
Johan blev nyfiken.
Mitt privataste privatliv berör mina vänner. Det beror antagligen på att jag är svältfödd på närkontakt men det kan också bero på att jag har omtänksamma vänner. Mest av allt är det nog dock jag som är egocentrisk och vill att alla ska bry sig jättemycket om allt som händer i mitt liv.
Vafan, liksom: Jag är ju trots allt estet.
Nu ska jag hämta tvätten ur torktumlaren om inte tvättstugan har brunnit upp - vilket jag alltid tror att den har gjort - och sedan kanske jag ska träffa Kalle på Söder nå'nstans för en sen After work-bärs.
Imorgon är det helg tamejfan. Staffan flyttar hit och allt känns bra.
