Oförutsägbara sladdar

I onsdags brann en sladd av i mitt element.
Stugan förvandlades utan förvarning till ett gråtrist och svinkallt hem i Murmansk.
Conny kom in hit och fixade felet i torsdags.
I går brann en sladd av igen. Den här gången fanns sladden inne i mitt huvud.
Bakom kulisserna i Overtyren, Hallonbergens Kulturcentrum, där jag och min klass satte upp vårt bidrag till Sundbybergs Teaterfestival fick jag en total blackout. Jag kom inte ihåg någonting: Jag hade glömt vart mina kläder låg, när jag skulle gå in, vart jag skulle komma ifrån - allt försvann ifrån mitt huvud. Mina klasskompisar fick hjälpa mig att minnas och föreställningen gick jättebra. Nu är det jättevarmt i Stugan och jag har uppträtt på ännu en scen i Sverige tillsammans med 14 st unga proffs.
 Livet är så oförutsägbart.

Jag har börjat lyssna på Mark Levengoods Hjärtat får inga rynkor som ljudbok.
"Om du saknar ringmuskel - sök inte till vattenbaletten"
Det citatet säger väl allt. Synd bara att novellerna skiljs åt med hjälp av frustrerande improviserade jazz-stycken. Jag borde egentligen läsa boken istället men efter gymnasiet har jag svårt att läsa böcker.
Livet är så oförutsägbart.
Jag ber om roliga överraskningar och om att slippa obehagliga vändningar. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0