SLUT
Härmed delger jag världen att jag i och med detta skriver mitt sista inlägg i den här bloggen.
Den främsta anledningen är att jag sedan några månader verkar som en av två bloggare på Lloydbloggen.
Jag låter den här bloggen finnas kvar som ett minne - främst för mig själv - över en tid som både har varit den roligaste och den mest påfrestande perioden i mitt liv. Inget slutar egentligen här utan jag hänvisar nyfiket folk till ovan nämnda, mer komersiella blogg.
Kärlek
(Obs! Titeln refererar förstås till det svenska ordet. Jag har inte blivit mer slynig än sist jag skrev här, tyvärr...)
Den främsta anledningen är att jag sedan några månader verkar som en av två bloggare på Lloydbloggen.
Jag låter den här bloggen finnas kvar som ett minne - främst för mig själv - över en tid som både har varit den roligaste och den mest påfrestande perioden i mitt liv. Inget slutar egentligen här utan jag hänvisar nyfiket folk till ovan nämnda, mer komersiella blogg.
Kärlek
(Obs! Titeln refererar förstås till det svenska ordet. Jag har inte blivit mer slynig än sist jag skrev här, tyvärr...)
En liten önskan om hjälp från allmänheten
Jag har hittat SUs svar på Bullen. Passande nog jobbar den här unge mannen i ett café på Uni. Han är nybliven brunett-babe (fram tills igår var han bedårandeblondin) och är verkligen SKIIITSÖÖÖT. Lång, stora ögon, värsta service-minded, jävligt proffsig och allmänt gullig =) Jag är inte precis känd för att vara någon lyckad Casanova och det är jag mer än väl medveten om själv. Hursomhelst kommer jag inte ifrån att en liten romans onekligen piggar upp en grå höst-vardag och därför ber jag nu om lite hjälp ifrån Er, kära allmänhet: Hur gör man nu då? Om jag vill få honom att fatta att jag är Den han vill ha och samtidigt inte på några villkor skrämma iväg honom: Vilket är det magiska knepet? Finns det några absoluta rätt och några tvärsäkra no-nos som jag borde känna till? Alla tips mottages tacksamt utav en definitiv novis på området. Oavsett om ni känner mig eller inte får ni gärna komma med kommentarer som jag faktiskt kan göra något av i praktiken! Väntar med spänning!
Nämenoj
Va' längese'n det var jag skrev på den här bloggen! :) Jag har faktiskt varit mer aktiv på den officiella Lloydbloggen de senaste veckorna än vad jag har varit här. Vad det beror på vet jag inte riktigt men kanske är det för att musiken och skolan tar upp all min tid just nu och att det därför, lite skrämmande, blir lite o-intressant att skriva något på en privat blogg. Jag tänker dock inte följa trenden och lägga ned min blogg... i alla fall: "Nämenoj" är ett favorit-uttryck hos mig. Det kommer ursprungligen ifrån en av mina gudinnor Emma Härdelin. Som ni kan läsa på Lloydbloggen skapade vi i helgen en s k International Boost Bouncer, den tredje i raden, baserat på en polska som jag har efter (som man säger) Emma och Garmarna - Min man. I ALLA FALL: När jag träffade Emma på Delsbostämman 2007 och berättade för henne att hon var den bästa sångerskan i Sverige skrattade hon på ett fantastiskt sätt och utbrast på ett lika fantastiskt vis "Nämenoj". Folk tror f ö att jag är bisexuell när jag pratar om Härdelin-döttrar i allmänhet och Emma i synnerhet. Så är dock inte fallet. Jag håller ikväll på att förbereda mig inför en muntlig tenta om barns språkutveckling som jag har imorgon bitti kl 9. En av böckerna där handlar om kultur och social identitet. Det är vad jag tror att sexualiteten också handlar om. Nu tror jag att har knutit ihop säcken väl så nu ska jag diska och packa inför resan som jag gör hem till Gävle över helgen imorgon eftermiddag. Vi ses och hörs!
Ebba Grön hatar söndagar...
och jag kanske inte hatar dem precis men jag blir alltid lite ledsen på söndagar. Det är kanske därför jag ofast skriver på söndagar: För att man är som mest kreativ när man är lite ledsen eller arg. I fredags satt jag på ett bord på Paradise, skitfull, och pekade finger åt alla. I går var jag på en jättegullig födelsedagsfest hos Berguv. Idag har jag flyttat replokal. Eller jag flyttade inte så mycket. Jag satt mest i en bil och vaktade lite. Det kändes faktiskt bra... men så fort allt blir tyst börjar jag liksom summera. Jag lägger ihop Paradise med födelsedagsfesten och replokalen och alla andra händelser från den senaste tiden, inklusive sommaren, och känner efter vilken känsla som är bestående. Av någon anledning är det nästan alltid samma känsla av tomhet. Kan en människa förändras på riktigt och hur gör man i så fall då?
Hallå halo
Klockan är sex på kvällen.
Än så länge har jag inte fått något sex den här kvällen.
Jag sitter på golvet hos BJ/Jessicat mitt emellan Johans rum och köket.
Vardagsrum, kök, vardagsrum, kök...
Nu har Johan duschat klart.
Ville bara skriva att allt är som vanligt: Plugg i veckorna, fyllor på helgerna, full fart hela tiden.
Kärlek!(?)
Än så länge har jag inte fått något sex den här kvällen.
Jag sitter på golvet hos BJ/Jessicat mitt emellan Johans rum och köket.
Vardagsrum, kök, vardagsrum, kök...
Nu har Johan duschat klart.
Ville bara skriva att allt är som vanligt: Plugg i veckorna, fyllor på helgerna, full fart hela tiden.
Kärlek!(?)
Bög, bohem, blues
Om mindre än tre månader är 2000-talets första decennium över. Det är söndag och jag tänker oftast mycket på söndagar. Jag lyssnar på Janis och älskar henne, som jag alltid gör, för att hon i vilket läge jag än är i sjunger direkt till mig. I tonåren drömde jag om att Janis kom till min högstadieskola och lärde mig sjunga blues. Som den privatreligiösa bög jag är tror jag förstås att hon faktiskt lärde mig att sjunga i början av det här decenniet. Då var livet ett känslomässigt kaos. Allt var gravallvarligt och ingenting kändes säkert. På många sätt är allt bättre nu, på vissa sätt är det sämre, men Janis kan konsten att alltid lugna ner mig. Hon fick den 14-årige Robert att känna sig lugn och hon får den 23-årige Robert att känna sig hemma. Det fanns en tid då jag menade att hon var min mormor (Nanne var min mor och Gardell min far). Jag har ännu inte riktigt slutat tro att det är så. I veckan har jag min första sals-tenta på länge. Jag har en intensiv och karriärs-inriktad vecka framför mig. Summan av kardemumman är att jag alltid, tack och lov, har och har haft ett hem och att mitt hem alltid är bland bögar, bohemer... och Janis Joplin.
Trött och sliten
Livet har börjat rulla för min del. Jag har varit ute 4 dagar den här veckan och ikväll ska jag till Uppsala för att hälsa på den där killen jag hånglade med under Pride. Även om det är svårt intalar jag mig att han är straight och att människor inte förändras - vi bara utvecklas. Det tycker jag att jag får bevis för hela tiden. Jag var ute igår med Staffan & Jimmy. Vi var på Paradise där hanky.se tog ett kort på mig, Staffan, Henriknånting och hans halvsöta polare. Det var faktiskt trevligt på Kolingsborg igår. Dock spårade det lite när vi gick därifrån men jag blev inte illa berörd personligen av det. Jag ber för mina vänner. Fräls dem ifrån skit.
Money makes my world
Jag fördriver eftermiddagskvällen med att läsa folks bloggar. Det slog mig plötsligt när jag desperat sökte efter nya inlägg - jag hittade ett mycket intressant och informativt hos Bobby - att jag ju faktiskt kan passa på att skriva ett inlägg själv! Sedan jag skrev sist har min utbildning på lärarprogrammet kommit igång. Det innebär naturligtvis en hel massa nytt i mitt liv men det viktigaste, i alla fall kortsiktigt, är att jag har fått en inkomst igen! I måndags kom mitt första studiebidrag och igår kom min enda, magra lön från slaveriet från Trosförsäljnings-skiten jag sysslade med i somras. Det ökade min reella inkomst med hur många tusen som helst vilket förstås inte är så svårt med tanke på att jag levt på "kärlek och franska brö'n" (Mama) hela sommaren. Naturligtvis är det skönare än bra sex att äntligen ha pengar! Det känns också bra med lärarutbildningen och allt som följer med den: I alla fall nu efter mindre än en vecka. Jag tror att det nog blir bra med hela karriär-grejen. Ikväll ska jag ladda min nyinköpta MP3 (min gamla gick sönder igår), kolla på De halvt dolda som jag också köpte nyss och som jag har längtat efter samt att jag tänkte betala hyran med de pengar jag nyss har fått. Kanske är det f ö en av de sista gångerna jag betalar hyra till Conny. Man vet aldrig men det är inte omöjligt att jag lämnar Huddinge inom en snar framtid! Lev väl, kamrater!
På't igen
För drygt 7 timmars registrerade jag mig på en utbildning på Stockholms Universitet för tredje gången i mitt liv. Den här gången är det alltså ett 4-årigt program som gäller: Lärare med svenska/svenska som andra språk åk F-6. Det första momentet, Språk och lärande (tror jag att det heter), verkar mer fullspäckat än vad jag kommer ihåg det första momentet på t ex Pedagogik 1 som. Det innehåller dessutom ungefär 2 veckors VerksamhetsFörlagdUtbildning. Naturligtvis är det praktiken jag ser mest fram emot. Även om jag aldrig har läst på ett lärarprogram förut känns det som att jag kan det där med teori. Det känns lite konstigt att jag inte ska vara en SoTare det här året. Att inte ha måndagsuppvärmning, att inte träna på att släppa ner käken och axlarna och att inte repa på alla möjliga projekt.. men det är det här jag kan och när det är klart är jag lärare. Det lockar på något vis. Något som lockar på alla vis är att jag lämnade studieförsäkran idag och att c a 10 000 kr nu är inom räckhåll. Dessutom har Lloyd fått en replokal vid Norra Station någonstans. Det ska bli spännande att se vart, till att börja med, den här hösten leder!
Update
Domedagsludret vill han en update. Jadeskadufå
Imorgon åker jag tillbaka till Stockholm. På torsdag ska jag registrera mig på lärarprogrammet F - 6 inriktning svenska. 4 år på Stockholms Universitet: Huvaligen! När jag är klar ÄR jag dock NÅGOT. Jag är lärare som enligt Läraförbundet - förstås - är världens viktigaste jobb. Det vet jag inte men min chans att faktiskt få jobb borde rimligtvis öka i och med en yrkesexamen. Dessutom är det här med största sannolikhet min sista pluggvända. Det känns skönt. Därefter väntar c a 40 av förvärvsarbete. Det skrämmer mig. Jag är överhuvudtaget lite rädd idag. Igår var jag hemma hos Killen jag mötte på Slussen under Pride - ni vet han som jag höll handen på Vasagatan med och hånglade på Citykrogen med. Vi såg på film och drack öl. Det hände ingenting. Jag hade naturligtvis inte förväntat mig det. Till skillnad från sin falska vän, min gamla Söta 16, har den här Carlen varit ärlig från början. Han ÄR straight - inget snack om saken. Ändå kände jag besvikelse igår när jag gick därifrån med mörk medeltidsmusik i öronen och imorse när jag vaknade i min mjuka pojkrumsäng. Jag var besviken, dum som jag är, för att jag undermedvetet förväntade mig något mer än popcorn och Lilja 4-ever. Frågan ekar i mig och jag får aldrig något riktigt svar på den: Varför gör jag alltid såhär?? Varför undviker jag alltid relationer som faktikst kan bli något seriöst och satsar istället på omöjliga kort? Vad är det i mig som ständigt vill plåga mig? Hur länge ska jag hålla på såhär? Så känns det idag.
Visorna
Nina Ramsby ur datorn på den slitna stolen som står bredvid min gamla säng där jag ligger
Med ögon känsliga för grönt som hon gör nästan bättre än originalet ger mig inspiration till att skriva lite.
Det har sagts någon gång att tristess är bästa förutsättningen för kreativitet och det är nog så. Jag känner mig aldrig så kreativ som när allt är lugnt. Allt är lugnt, näst intill dött, här i pojkrummet i Södra Norrland... men det är inte dött. Jag väntar fortfarande på att en ny period i mitt liv ska börja. Tills dess försöker jag allt jag kan att leva i det vakuum som är livet just just nu. Ibland är det vemodigt men för det mesta är det precis som nu i Valbo: Det är en egen, världsfrånvänd värld. Om ungefär 2 timmar ska jag träffa en gammal gymnasiekompis. Det är ungefär det jag gör här i Gästrikland. Visst har det sin charm och visst är det jag men det är ett undantagstillstånd. Jag hoppas ni förstår det.
Med ögon känsliga för grönt som hon gör nästan bättre än originalet ger mig inspiration till att skriva lite.
Det har sagts någon gång att tristess är bästa förutsättningen för kreativitet och det är nog så. Jag känner mig aldrig så kreativ som när allt är lugnt. Allt är lugnt, näst intill dött, här i pojkrummet i Södra Norrland... men det är inte dött. Jag väntar fortfarande på att en ny period i mitt liv ska börja. Tills dess försöker jag allt jag kan att leva i det vakuum som är livet just just nu. Ibland är det vemodigt men för det mesta är det precis som nu i Valbo: Det är en egen, världsfrånvänd värld. Om ungefär 2 timmar ska jag träffa en gammal gymnasiekompis. Det är ungefär det jag gör här i Gästrikland. Visst har det sin charm och visst är det jag men det är ett undantagstillstånd. Jag hoppas ni förstår det.
Fredagskväll
Förra fredagen gjorde jag Sthlms gator osäkra. Jag bögade runt så mycket jag kunde och kände mig, precis som Björn Skifs på Allsången, vild och vacker MEN också fattig och eländig. Den här fredagskvällen är något annorlunda. Jag har nyss kollat på en av mina absoluta favoritfilmer Tillsammans och nu lyssnar jag på soundtracket till min alltimefavorite Fucking Åmål. Det verkar alltså som att det blir en lugn kväll i Valbo, som sig bör, i Moodyssons och därmed nostalgins tecken. Mitt pojkrum är fullt av skivor, affischer och bilder som får mig att minnas hur livet var för en sisådär 10 år sedan. Det gör mig alltid glad. Då såg praktiskt taget alla mina helgdagskvällar ut såhär: Innehållslösa och för all del befriade från drama men även befriade ifrån all form av stimuli. Inget är liksom på riktigt här i pojkrummet.
Mitt liv är en bubbla
Jag är fortfarande vacker och fortfarande fattig. Det är verkligheten. Jag fick mitt slutliga antagningsbesked ifrån studera.nu för några timmar sedan. Nu väntar jag bara på att utbildningen och ytterligare en ny period i mitt liv ska börja. Det här är bara nostalgisk rehab.
Mitt liv är en bubbla
Jag är fortfarande vacker och fortfarande fattig. Det är verkligheten. Jag fick mitt slutliga antagningsbesked ifrån studera.nu för några timmar sedan. Nu väntar jag bara på att utbildningen och ytterligare en ny period i mitt liv ska börja. Det här är bara nostalgisk rehab.
Stockholm Pride 2009
Jamen dåså
Då var årets Pridefestival över (I alla fall för min del). Jag har faktiskt haft en ytterligt trevlig festival. Nu är jag riktigt slut - som sig bör - efter ett par riktiga roliga dagar i Sthlm Gay City. Min Pride-vecka inleddes i onsdags då Parken invigdes med folköl utanför Buren och sedermera starköl på Carmen. Torsdag var en "reunion-dag" för SoT! Åtminstone var det en reunion för oss sammanlagt 7 personer från den gamla, älskade klassen som firade Pride. Jag firade först med Den lugna halvan i Parken och sedan med Den vilda halvan på Mosebacke. När vi, efter Mosebacke, stod och väntade vid Slussen på en nattbuss till Bagis dyker en manlig bekant, som f ö är Mr Sweet 16s bästa vän, ifrån Gävle plötsligt upp. Han sitter helt otippat vid just den busshållplats där jag just den här kvällen av en ren slump bestämt mig för att vänta. Efter att ha blivit knäckt av sitt ex på F12 blev denna man, som jag hittills bara har känt ytligt, så överlycklig över att se mig att han hånglar upp mig. Vi hånglade även dagen efter på Citykrogen och höll handen när vi strosade längs Vasagatan. Han bjöd mig på en muffins på Sleven och även om han inte vågade stå för vem han var när det kom ett klassiskt kaxigt grabbgäng och kaxade på klassiskt hjärndött manér gjorde han ändå min Pride-vecka till ett vackrare minne än vad jag trodde för en vecka sedan. Idag var det Parad. Jag gick med BJ och det var dans bort i vägen... Bifogar en bild som ligger på QX.se. Det är jag i grisrosa piket bredvid BJ i korallblått och det jag håller i handen är en Bajen-mössa på en solfjäder.
Pride is a magical time
Varför Bullen är så jäkla speciell
Jag avrundade ju mitt senaste inlägg med att poängtera att det inte handlade om "en viss superhet förortskille". Genast fick jag respons från gamla SoT-are: De vet mycket väl vem som är den mest centrala bullen i mitt liv. På begäran av Berguv www.saraberguv.blogg.se/ tänker jag i det här inlägget därför förklara varför den bullen som SoTarna pratar om "är så jäkla speciell". Jag hoppas att ni som inte vet vem han är kanske ändå kan förstå mig lite bättre...
Bullen är liksom själva idébilden av en kille. Jag pratade med BJ i Björnsan igår. Han kunde inte alls förstå vad som var attraktivt med skate-killar och tyckte snarast att det var perverst att uppleva dem som sexiga. Det är det nog och det har jag inga problem med: Jag står för att jag tänder på just killar. Snart är det Pride och jag vet att även jag har rätt att vara stolt över min fetisch. Ibland känns det som att det bara är Frida-tjejer och jag som har den här fetischen. Det känns som att det bara är vi som tycker att Björn Gustafsson är fantastisk, att Zac Efron faktiskt är sexig och att Taylor Hanson är världens vackraste människa (det där sista delar jag dock enbart med mig själv). Vad har då dessa manliga varelser gemensamt - och gemensamt med Bullen? JO de är nämligen killar. De är för gamla och självsäkra för att vara pojkar men samtidigt för oskadda för att vara ärrade män. De är knappast några karla-karlar och tack och lov är de inte heller kvinnor. De är helt enkelt killar allihop: Taylor, Björn, Bullen och alla deras vänner. Inom gayporren kallas de ibland för twinks och ibland kallas de för töntar. I min värld är de dock killar och efter 23 år på jorden vet jag att det är dem jag vill ha.
Bullen är liksom själva idébilden av en kille. Jag pratade med BJ i Björnsan igår. Han kunde inte alls förstå vad som var attraktivt med skate-killar och tyckte snarast att det var perverst att uppleva dem som sexiga. Det är det nog och det har jag inga problem med: Jag står för att jag tänder på just killar. Snart är det Pride och jag vet att även jag har rätt att vara stolt över min fetisch. Ibland känns det som att det bara är Frida-tjejer och jag som har den här fetischen. Det känns som att det bara är vi som tycker att Björn Gustafsson är fantastisk, att Zac Efron faktiskt är sexig och att Taylor Hanson är världens vackraste människa (det där sista delar jag dock enbart med mig själv). Vad har då dessa manliga varelser gemensamt - och gemensamt med Bullen? JO de är nämligen killar. De är för gamla och självsäkra för att vara pojkar men samtidigt för oskadda för att vara ärrade män. De är knappast några karla-karlar och tack och lov är de inte heller kvinnor. De är helt enkelt killar allihop: Taylor, Björn, Bullen och alla deras vänner. Inom gayporren kallas de ibland för twinks och ibland kallas de för töntar. I min värld är de dock killar och efter 23 år på jorden vet jag att det är dem jag vill ha.
Hej Bullen
Jag är en kille på 23 år som har ett problem.
Precis som Veronica Maggio blir jag aldrig nöjd. Hur jag än mår måste jag alltid hitta något fel med mitt liv. Vare sig jag super skallen av mig så att jag glömmer allt eller om jag ligger hemma i min stuga och kollar på fjortis-serier mår jag aldrig riktigt bra. Kanske är det för att jag alltid vill ha omöjliga saker. Jag vill ha en straight kille, jag vill vara superstjärna och småbarnsmor på samma gång och jag vill tjäna snabba pengar utan hårt arbete. Antagligen skulle jag inte vara nöjd om jag fick allt jag bad om heller. Min grej är alltså att jag ständigt har problem: Mitt problem är att jag vill ha problem. Problematiskt, konstigt, idiotiskt? Jag har allt men ändå ingenting, äger ingenting men har ändå allt jag behöver. Allt gör mig bara förvirrad just nu. Snälla Bullen, hjälp mig!
(Bullen var alltså ett 90-talsungdomsprogram. Jag syftar alltså inte på en viss superhet förortskille. Pusshej)
Precis som Veronica Maggio blir jag aldrig nöjd. Hur jag än mår måste jag alltid hitta något fel med mitt liv. Vare sig jag super skallen av mig så att jag glömmer allt eller om jag ligger hemma i min stuga och kollar på fjortis-serier mår jag aldrig riktigt bra. Kanske är det för att jag alltid vill ha omöjliga saker. Jag vill ha en straight kille, jag vill vara superstjärna och småbarnsmor på samma gång och jag vill tjäna snabba pengar utan hårt arbete. Antagligen skulle jag inte vara nöjd om jag fick allt jag bad om heller. Min grej är alltså att jag ständigt har problem: Mitt problem är att jag vill ha problem. Problematiskt, konstigt, idiotiskt? Jag har allt men ändå ingenting, äger ingenting men har ändå allt jag behöver. Allt gör mig bara förvirrad just nu. Snälla Bullen, hjälp mig!
(Bullen var alltså ett 90-talsungdomsprogram. Jag syftar alltså inte på en viss superhet förortskille. Pusshej)
Allt(men ändå ingenting?)!
"Helst vill jag bli grundskolelärare mot låg/mellan-stadiet med inriktning svenska och språkutveckling"
Nu har jag kommit in och återigen fått det jag helst vill ha. Jag har fortfarande jobbet kvar och jag har både tak över huvudet samt folk som bryr sig om mig. Självklart? Självklart inte: Därför försöker jag så gott jag kan att ge tillbaka till världen. Jag sitter i min säng, lyssnar på Heal the world och känner mig som Moder Teresa. Harmonin vet inga gränser.
Som vanligt är jag smått ironisk - jag tillhör ju trots allt den ironiska generationen - för egentligen får jag kämpa hela tiden för att känna mig harmonisk. Egentligen borde det dock komma naturligt eftersom att jag faktiskt än en gång har fått precis som jag vill. DET är ingen skämt.
Nu har jag kommit in och återigen fått det jag helst vill ha. Jag har fortfarande jobbet kvar och jag har både tak över huvudet samt folk som bryr sig om mig. Självklart? Självklart inte: Därför försöker jag så gott jag kan att ge tillbaka till världen. Jag sitter i min säng, lyssnar på Heal the world och känner mig som Moder Teresa. Harmonin vet inga gränser.
Som vanligt är jag smått ironisk - jag tillhör ju trots allt den ironiska generationen - för egentligen får jag kämpa hela tiden för att känna mig harmonisk. Egentligen borde det dock komma naturligt eftersom att jag faktiskt än en gång har fått precis som jag vill. DET är ingen skämt.
Försäljare?
Nej, jag tror inte det...
men tack ändå du!
Klarar jag av c a 70 timmar (drygt två veckor) till får jag en lön på absolut minst 5500 och Ella får en bonus på 1000. Det kan det faktiskt vara värt. Håller jag veckan ut tar säkert "coacherna" (läs "förmännen") mina kompis-förslag på allvar och då har jag ju dessutom faktiskt makten att hjälpa arbetslösa vänner av olika slag. Hittills har jag sålt c a 30 st dam-hipsters - till kvinnor och män - och det är ändå strax under medel. Jag har tänkt jobba hela den här veckan samt hela nästa vecka och se'n får vi se. Nästa vecka är väldigt viktig på väldigt många sätt. Då får jag ju troligtvis reda på om jag kommer in på någon lärarutbildning alls och det avgör definitivt min närmaste framtid. Nu har jag tänkt såhär:
Helst vill jag bli grundskolelärare mot låg/mellan-stadiet med inriktning svenska och språkutveckling
MEN om allt skiter sig vill jag förstås
hellre bli dagisfröken än telefonförsäljare och
hellre vara telefonförsäljare än arbetslös.
I helgen kommer Staffan och hälsar på. Jag hoppas att livet skonar honom och oss som står honom nära från mer skit. Efter helgen väntar alltså en viktig vecka. Jag är så trött på att alltid vara lite nervös över någonting.
men tack ändå du!
Klarar jag av c a 70 timmar (drygt två veckor) till får jag en lön på absolut minst 5500 och Ella får en bonus på 1000. Det kan det faktiskt vara värt. Håller jag veckan ut tar säkert "coacherna" (läs "förmännen") mina kompis-förslag på allvar och då har jag ju dessutom faktiskt makten att hjälpa arbetslösa vänner av olika slag. Hittills har jag sålt c a 30 st dam-hipsters - till kvinnor och män - och det är ändå strax under medel. Jag har tänkt jobba hela den här veckan samt hela nästa vecka och se'n får vi se. Nästa vecka är väldigt viktig på väldigt många sätt. Då får jag ju troligtvis reda på om jag kommer in på någon lärarutbildning alls och det avgör definitivt min närmaste framtid. Nu har jag tänkt såhär:
Helst vill jag bli grundskolelärare mot låg/mellan-stadiet med inriktning svenska och språkutveckling
MEN om allt skiter sig vill jag förstås
hellre bli dagisfröken än telefonförsäljare och
hellre vara telefonförsäljare än arbetslös.
I helgen kommer Staffan och hälsar på. Jag hoppas att livet skonar honom och oss som står honom nära från mer skit. Efter helgen väntar alltså en viktig vecka. Jag är så trött på att alltid vara lite nervös över någonting.
Hjälp
Fyhälvete som Mona skulle säga.
Helgen tillbringades i det vackra Hälsingland: främst på en släktgård i byn Låka och på spelmanstämman i Delsbo. Jag älskar Hälsingland. Det är troligtvis där jag kommer bo när allt är fast. När jag har ett fast jobb, en fast bostad och - framför allt - ett fast förhållande kommer jag troligtvis att tillbringa mina dagar någonstans i trakterna kring Bjuråker och Delsbo. Varför? För att jag älskar svensk folk-kultur och för att den aldrig är så påtaglig som i pittoreska Hälsingebyar. Om några timmar åker jag hem till Stockholm. Sedan jag skrev senast har jag, till sist, fått ett sommarjobb. Jag är tillsvidareanställd vid St Eriksplan som telefonförsäljare . Min egentliga arbetsvecka börjar imorgon så hittills har jag bara varit på intervju och utbildning. Det kändes dock helt OK. Faktiskt kändes det såpass OK att om det skiter sig med mina lärarplaner till hösten (jag får svar om ungefär en vecka: hjälp) kan jag tänka mig att jobba heltid med att sälja strumpor och rakhyvlar. Inget drömjobb kanske men fan så mycket hellre det än att tvingas flytta ifrån Sveriges dyraste stad till min hemstad Gävle - antagligen Sveriges underligaste stad - där jag är nu. Jag åker till Stockholm om några timmar. Jag rör mig framåt men det känns som att jag utvecklas långsammare än människor i min omgivning. Det är en konstig och ovan känsla för mig men även om jag aldrig vill bliva stur vet jag inte heller om jag vill förbliva liten.
Fyhälvete
Helgen tillbringades i det vackra Hälsingland: främst på en släktgård i byn Låka och på spelmanstämman i Delsbo. Jag älskar Hälsingland. Det är troligtvis där jag kommer bo när allt är fast. När jag har ett fast jobb, en fast bostad och - framför allt - ett fast förhållande kommer jag troligtvis att tillbringa mina dagar någonstans i trakterna kring Bjuråker och Delsbo. Varför? För att jag älskar svensk folk-kultur och för att den aldrig är så påtaglig som i pittoreska Hälsingebyar. Om några timmar åker jag hem till Stockholm. Sedan jag skrev senast har jag, till sist, fått ett sommarjobb. Jag är tillsvidareanställd vid St Eriksplan som telefonförsäljare . Min egentliga arbetsvecka börjar imorgon så hittills har jag bara varit på intervju och utbildning. Det kändes dock helt OK. Faktiskt kändes det såpass OK att om det skiter sig med mina lärarplaner till hösten (jag får svar om ungefär en vecka: hjälp) kan jag tänka mig att jobba heltid med att sälja strumpor och rakhyvlar. Inget drömjobb kanske men fan så mycket hellre det än att tvingas flytta ifrån Sveriges dyraste stad till min hemstad Gävle - antagligen Sveriges underligaste stad - där jag är nu. Jag åker till Stockholm om några timmar. Jag rör mig framåt men det känns som att jag utvecklas långsammare än människor i min omgivning. Det är en konstig och ovan känsla för mig men även om jag aldrig vill bliva stur vet jag inte heller om jag vill förbliva liten.
Fyhälvete
MJ
Jag gör som så många andra inatt och sörjer Han som alla älskade att hata. Samtidigt frågar jag mig, som så många andra, om detta bara är (ännu) ett makabert PR-trick eller om det faktiskt är sant: Är Wacko Jacko död? Jag har alltså inte lyssnat på King of pop sedan början av 90-talet. Ändå blev jag ledsen på riktigt när jag läste att han var död. Så nu sitter jag här i juni-natten, som den hycklare jag är, och bryr mig om en gammal idol för första gången på mycket länge. Först nu när han är borta lyssnar jag på hans fantastiska Dangerous och fattar att den faktiskt är fantastisk. Något som Darin försökte förklara för mig och resten av sina fjortis-fans redan för 5 år sedan. Då förstod vi ingenting, då hade vi glömt men nu kanske jag och fjortisarna fattar: Han var stor - på riktigt - och nu är han död... på riktigt.
F ö trodde jag att inledningslåten på Dangerous, den grymt 90-talsfunkiga Jam, handlade om sylt när jag var liten. Jag var smart redan då.
F ö trodde jag att inledningslåten på Dangerous, den grymt 90-talsfunkiga Jam, handlade om sylt när jag var liten. Jag var smart redan då.
Något mer
Jag önskar att jag hade något riktigt roligt att skriva.
Kanske hade det också varit spännande om jag hade haft något riktigt läskigt att berätta om: Även om det verkligen inte är något jag önskar mig.
Faktum är att just nu är inte mitt liv särskilt spännande. Det är väl bra i och för sig att jag inte tvingas skriva om mitt tumultartade och dramatiska liv men lite tråkigt är det ju. Jag längtar efter lite ordning och, utan att hymla alls, efter pengar. "Pengar är det enda den fattige har" brukar mamma säga och som vanligt har hon rätt. Enligt någon slags institut - jag kommer inte ihåg vilket - har jag varit fattig hela livet och även om jag vet att pengar inte är allt underlättar de onekligen livet. Så just nu är jag glad över att vara en fri människa samtidigt som jag ber om lite... mer, helt enkelt.
Kanske hade det också varit spännande om jag hade haft något riktigt läskigt att berätta om: Även om det verkligen inte är något jag önskar mig.
Faktum är att just nu är inte mitt liv särskilt spännande. Det är väl bra i och för sig att jag inte tvingas skriva om mitt tumultartade och dramatiska liv men lite tråkigt är det ju. Jag längtar efter lite ordning och, utan att hymla alls, efter pengar. "Pengar är det enda den fattige har" brukar mamma säga och som vanligt har hon rätt. Enligt någon slags institut - jag kommer inte ihåg vilket - har jag varit fattig hela livet och även om jag vet att pengar inte är allt underlättar de onekligen livet. Så just nu är jag glad över att vara en fri människa samtidigt som jag ber om lite... mer, helt enkelt.
