babybambino

Jag kan inte skriva.
Livet pågår för fullt men det känns mest som om jag fortfarande spelar teater.
Det känns som att regissören närsomhelst kommer att bryta och säga "Tack, bra jobbat, nu tar vi lunch och sedan fortsätter vi". Jag skulle behöva ett brake nu: en paus ifrån livet. Inte ett slut, herregudnej, jag vill fortsätta förevigt men en paus ifrån... tja allt. Allt är kontraster. Jag tror att det liksom är hela tanken - balans. Även om (på grund av att?) jag är ledig nu är jag trött. Precis som en påhittad figur i den pjäs jag nyss var med i behöver jag en vägvisare. Någon?