Tack
Det verkar som att livet går åt helvete för många av mina närmaste just nu, på ett eller annat sätt, vilket verkligen smärtar mig: Lider de så lider jag. Hittills verkar emellertid jag personligen har blivit skonad ifrån större olyckor.
Summa summarum:
Jag tackar Gud för alla de jag älskar och ber för att kärlekens ljus ska lysa över dem.
Kalla mig CP, kalla mig bög : jag är det och jag är lycklig.
Spänning
Det var Anna-Margareta Hörnquist som undrade vart jag var. Jag är hemma, Anna-Margareta, och min fråga är förstås: Vem fan är du??
Ja det är väl det mest spännande som händer i mitt liv just nu och tur är väl det. Det finns de som har det värre - det gör det ju alltid.
Ikväll ska jag på inflyttningsfest hos S & E. Det ska bli spännande.
Jag är yr.
Socialisation och utveckling
Om 10 år kommer jag antagligen att minnas den här perioden i mitt liv som intensiv, vild och vacker.
Ingenting förändras men allt utvecklas ständigt. På måndag fyller jag 23 och även om jag är samma människa som jag alltid har varit utvecklar livet mig och alla människor oavbrutet. Det känns bra att se på livet så. Även om jag ibland upplever att ingenting händer kan jag titta tillbaka t ex ett år i mitt liv och inse att allt utvecklas. Det kanske inte alltid går så fort men framåt går det. Nu är det snart helg. Jag hoppas att den innehåller trevliga överraskningar.
Förhållanden
Naturligtvis är jag den starkaste motståndaren till par-relationer just nu eftersom att jag längtar efter det mest av alla.
SoT
Idag var jag en socialt efterbliven och överkåt lagerarbetare.
Allt tack vare SoT - Jag utvecklas mer än jag någonsin har gjort på Sundbybergs Folkhögskolas SångochTeaterlinje.
Även om jag märker att jag har både svårmod och våldäktstendenser inom mig - det har alla människor - är jag glad att jag är där jag är idag. Jag är inte död, jag sitter inte i fängelse och jag är inte ensam. Tvärtom är jag levande, fri och benådad med en rik skara ovärderliga vänner. Dessutom har jag en familj som älskar mig och just nu, våren 2009, går jag på en utbildning jag älskar av hela mitt hjärta. Jag sitter i min lilla stuga och skriver och exakt i detta ögonblick känner jag frid. Tack
Vilken jävla bra dag!
Efter Dödsveckan med kaffefläckar, datavirus och allmän ångest verkar det som att livet - som vanligt - börjar återhämta sig. Måndagen började, som vanligt, med en uppfriskande uppvärmning följd av en rytmisk känslo-övning. Pizza till lunch och eftermiddagen fylldes av idel ädel hyllningar till Räkpolska. Därefter följde teoretisk låtskrivning och praktisk lektion med Emma + tillhörande 53-årsfest med Maria & Anders/Guitar Hero/Vin och öl. Slutligen: Staffan (och Andree och BJ) - be aldrig om ursäkt! Vem behöver en pojkvän när det finns babybögar?
Palestinas folk fortsätter att mördas. Gör någonting.
Krossa sionismen
Det var en skönhet utan like, nästan som i en sagovärld, när vi flög över De Nordliga Sporaderna.
Vi rundade Pirèus och landa' i Aten. Staden låg där, vit och lockande, i solen.
Men jag stanna' vid en TV-skärm som stod i ankomsthallen.
Jag ville se dom sista nyheterna från Jerusalem.
Och under Sions kalla stjärna såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna såg jag samma blanka terror
som jag minns den från Warszawa och Berlin.
Jag skulle segla över havet, ner till Haifa från Athen, med några hundra deporterade palestinier.
Men det var svårt att finna ett fartyg som var till salu för nå't sån't på grund av pressen på den grekiska regeringen
Men jag försökte kultivera mej, i väntan på besked, så jag drev omkring en del i kvarteren runt Omonia.
Jag såg bouzoukidans i Plaka, jag såg det slitna Parthenon. Och varje afton såg jag nyheterna från Jerusalem.
Och under Sions kalla stjärna såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna såg jag samma blanka terror
som jag minns den från Warszawa och Berlin.
Så fann man så ett fartyg, i Larnaca på Cypern, Och vi talade om vår resa halva natten.
Och vi skrattade hysteriskt när israeliske ministern stor och upphöjde oss till mördare i TV.
Men vi skrattade inte längre när vi såg i morgonbladet att de som chartrat båten mördats samma natt.
Man hade sprängt dom i atomer vid en räd mot deras bilar. Så nu satt vi framför nyheterna från Jerusalem.
Och under Sions kalla stjärna såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna såg jag samma blanka terror
som jag minns den från Warszawa och Berlin.
Vi söp oss fulla på hotellet bland tysta palestinier och bland agenter från Mossad som köpte vykort.
Men alla ville ändå resa, det fanns ju, trots allt, en båt, och ingen orkade längre räkna dom som stupat.
Så, i gryningen kom beskedet, vi alla visste skulle komma, om att fartyget hade sprängts i Larnaca.
Så jag reste från Athen med dödens trötthet i mitt hjärta. Och på kvällen såg jag nyheterna från Jerusalem.
Och under Sions kalla stjärna såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna såg jag samma blanka terror
som jag minns den från Warszawa och Berlin. "
Vem fan bryr sig om kaffefläckar eller sega torktumlare eller vänner som sover/festar utan dig? Palestinas barn dör.
Onsdagtorsdagfredaglördagsöndag
Listor
Polska efter Båtsman Deck
I himmelen - gammal fäbodpsalm med rötter i Norrbo
En gång i bredd med dig - kort kärleksvisa efter Inga Linn Härdelin, Delsbo
Hjärtat klappar - vanligt förekommande kärleksvisa: min version har rötterna någonstans i Gästrikland
Jag är glad och stolt över att jag får användning av min kärlek till folkmusiken!
Annars har jag varit i Skhlm idag och letat efter ÖB i c a 4 timmar. När jag väl hittade det fann jag iofs precis vad jag sökte:
1 diskbalja - röret till avloppet i diskhon har naturligtvis frusit (jävla Sovjet)
1 papperskorg (det var på tiden)
Makaroner och kakor = alltid en hit
Det mesta är ok. På onsdag börjar skolan och livet börjar återta sin vanliga form. Tack för det.
Nu har vi pratat
jag hatar att göra folk besvikna eller ledsna.
'jag är en idiot.' "
Visst är jag besviken men någon idiot är du inte. Människor utvecklas ständigt men förändras aldrig. Det kan varken du eller jag göra något. Nu slutar jag att skriva ditt namn med stor bokstav och åker hem: Till mitt liv, till Sthlm.
Hör av er för detaljer, kram
"My man"
All my life is just despair, but I don't care
When he takes me in his arms
The world is bright, all right
What's the difference if I say I'll go away
When I know I'll come back on my knee someday
For whatever my man is, I am his forever more
It cost me a lot,
But there's one thing that I've got, it's my man
Cold and wet tired, you bet,
But all that I soon forget with my man
He's not much for looks
And no hero out of books is my man
Two or three girls has he
That he likes as well as me, but I love him!
Oh, my man, I love him so, he'll never know
All my life is just despair, but I don't care
When he takes me in his arms
The world is bright, all right
What's the difference if I say I'll go away
When I know I'll come back on my knee someday?
For whatever my man is, I am his forever more"
Tant Barbra (Streisand = Inte Bitchen) sätter ord på mina känslor - på pricken. Inte hon egentligen utan låtens kompositörer men Barbras sång i det här numret ur Funny Girl är som balsam för min nyårsdags-själ. Nu ska jag tamejfan prata med dig nykter och verkligen prata. Sedan åker jag hem till Sthlm och fortsätter mitt liv där. Gott nytt år
2008
Tack och lov har jag, till skillnad från resten av världen, sluppit riktiga kriser 2008 men visst har det varit både dramatiskt och innehållsrikt! Året började på en soffa i Kristianstad. Det verkar sluta i Valbo: troligtvis tillsammans med Mitt hjärtas fröjd och glädje. När jag åkte ifrån Skåne tillbaka "hem" till Sthlm för snart exakt ett år sedan hade jag inget hem att tala om. Min dåvarande lya, en lägenhet på Hornstull som jag hyrde i tredje hand av min trummis, hade under julhelgen rättmätigt tagits tillbaka av sin andrahandsägare. Jag sov på soffan hos Sthlms svar på Snus-Maja och ringde sedan till Conny. Han hade en stuga i Huddinge. Där har jag bott sedan dess!
Under våren hände egentligen inget märkvärdigt. Visst - jag skrev en B-uppsats om strategier för ledarskap i läraryrket som jag fick B på och träffade Supermario i Jakobsberg en kväll i maj. Förutom att Supermario visade sig vara en superhet mytoman finns egentligen inget mer att nämna om våren än att den flöt på bättre än väntat.
Då var det annorlunda med sommaren: När jag på nationaldagen fick reda på att jag hade blivit antagen till SångochTeater-linjen vid Sumpans Fhsk bestämde jag mig för att ta det stundande sommarlovet dag för dag. Jag levde på musiken och fick bl a åka till Gotland med Lloyd. Dessutom satt jag två veckor i augusti i Gamla stan med min luta och tjänade ihop till det dagliga brödet. Det var hårt men både Gotland och Gamla Stan var sjukt mycket roligare än det enda officiella sommarjobbet jag hade 2008: medlemsvärvare på Söder åt NSF! Jag kommer alltid att minnas sommaren'08.
Hösten har på många sätt, bokstavligt talat, varit en dans på rosor. Jag har blivit SoTare och älskat varenda minut av det. Med jämna mellanrum har jag och mina närmaste gjort Sthlms gayklubbar osäkra och det viktigaste av allt: Jag har skaffat en blogg! Förlåt, det viktigaste av allt är inte alls min blogg - det är som alltid mina högt älskade vänner och min oskattbara familj. Ni är anledningen till att jag har överlevt 2008 och ser fram emot 2009!
Aldrig nöjd?
Jag är trött idag.
Som sig bör var jag ut igår (du hade rätt, Staffan). Att gå ut i Gävle på juldagen är faktiskt, nästan undantagslöst, alltid kul. Man kan säga att kvällen började riktigt bra och sedan gick det bara utför. Inget jobbigt hände eller så vad jag minns - och jag minns i o f s långt ifrån allt - men jag antar att jag blev alltmer frustrerad och aningens tragisk ju mer jag drack. När jag tittade i plånboken idag såg jag att jag hade bränt c a 500 spänn igår och i Gävle är det ganska mycket. Såhär dagen efter känner jag att kanske borde ha gett mä, som vi säger här, efter Etapp 2 och åkt hem till Valbo. Juldagskvällen bestod alltså av 3 etapper:
Etapp 1 - Jag träffade Mr Mister på A-lagshaket Ol Saints/F d Jackpot där vi tog en öl tillsammans. Vi pratade om allt men egentligen inte om något väsentligt. Hursomhelst insåg jag att Han är Mannen för mig just nu. Hur många gånger kan jag egentligen inse det utan att verkligen göra något? Jag och Han gick i a f vidare sedan genom Gävle på jakt efter folköl. Han blev kvar på en förfest och jag begav mig till nästa fest-etapp:
Etapp 2 - I nio-tiden träffade jag Kalle & Wickan samt sötnosen Jakob. Vi satte oss på den relativt nyöppnade puben Pitchers (varför syltan hade sitt namn efter en bögsexterm förstod jag inte). Där brändes c a 400 spänn på div öl. Efter c a 5 timmar och c a 50 bärs åkte K & W till La Bön. Jag gick vidare till den sista etappen:
Etapp 3 - När jag fyllekäkade på McDonalds ringde jag Honom igen och tjatade. Vi träffades på Goa och jag fick hela tiden en känsla av att Han, samt stora delar av klientelet på indie-klubben, tyckte att jag var dryg. Det var jag säkert också och jag vet inte om det var jag som överreagerade på Mr Sweet 16... men jag blir så trött! Vi hade det hur mysigt som helst igår och ändå känner jag mig bara besviken: På mig själv, på Honom och vår "relation. Jag har avslutningsvis två frågor, en till mig och en till världen - Hur svårt kan det vara för två vuxna karlar att träffas nyktra och prata om saker som faktiskt betyder något och hur svårt kan det vara att känna sig nöjd?! Jag är så trött idag.
Feliz navidad
Ifrån mig, familjen och ifrån Dig, älskling. Jag har bara en sak att säga: Lyssna inte på det skitsnacket utan hjälp mig ur min sexdvala - Mr Sweet 16 eller någon annan som står och trevar i garderoben. Ni skulle göra definitivt göra mig och andra "veteraner" (jag har ändå varit utkommen sedan millenieskiftet) en tjänst genom att förnya gaykulturen.
Ärligt talat - jag blir ledsen när jag ser hur Du och andra människor runt om mig kämpar mot era känslor och hur Vatikanen uppmuntrar detta. Jag önskar att jag hade makten att säga till hela HBT-kulturen och fr a till er som ännu inte vågar vara en del av den:
Våga! Våga älska och slå vakt om julens egentliga budskap - Frid till alla och visa kärlek till din nästa. Från mig till Er alla: En riktigt vågad, god jul!
Vad kan jag säga?
Allt gick jävligt bra i helgen.
Som oftast blev det bättre än jag trodde.
Det har sina fördelar att vara cynisk.
Nu ber jag om en vecka i julfridens tecken.
Jag längtar efter mina vänner och får jag träffa Dig en gång nykter den här veckan blir jag nöjd.
Släkt, vänner och monogami
F ö har jag kommit på att jag just nu varken tror på kärnfamiljen eller monogami. Inte så chockerande kanske - jag har ändå levt som öppen bög sedan millenieskiftet - men saker och ting har fått mig att tro att parrelationer egentligen inte har någonting med kärlek att göra. Det är en norm som kanske funkar för vissa men som för tillfället inte tilltalar mig.
GOD JUL
Mr Twig
Ingen och inget förändras: Det går bara framåt.
Mina vänner och min familj är fortfarande bäst, min klass smittar mig tveklöst med sin energi och Du får mig fortfarande på gladschottishumör.
"Julen är på väg och jag finns kvar"
Py Bäckman är fortfarande Sveriges bästa textförfattare...
och jag är till synes alltid trött: Godnatt.
Sånger från jorden till himmelen
Det är ju Lucia och allt idag och därför har jag köpt Py Bäckmans liveskiva. Jag sitter och njuter i stugan nu efter en dag på sta'n med Johan. Som vanligt när jag är med honom har vi gått på impuls hela dagen. Vi började med en promenad genom Söder och slutade, helt otippat, på en filmfestival i Kulturhuset/Lava. Johan väckte mig imorse (runt ett) och behövde stöd. Jag är ju hela världens kurator så självklart har jag gjort vad jag har kunnat idag för att hålla honom på humör. Hoppas att jag lyckades!
Gårdagen var galen med ölfylla, 80s och nattliga Qruiser-besök. Jag har också behov av lite stöd just nu och gärna en varm famn. Nu ska jag lyssna vidare på Pys kloka ord och erfarna röst och sedan förhoppningsvis somna fridfullt i min lilla stuga.
Förtydliganden
1. Jag är kär. Det är något jag känner att jag faktiskt måste förtydliga för mig själv. "Jo, Robert, så ÄR det!"
2. Jag älskar mina vänner och min familj. Det vet ni men ni säger det faktiskt så ofta att jag känner att jag vill säga det ofta också (Om ni förstår).
3. Snart är det jul. Snart är den här terminen slut. Snart är det pension.
Tidigare idag var jag nere i skoskaften och nu är jag uppe i det blå. Jag tycker alltid att det spännande att fundera på vart jag är när helgen är över. Kram på er alla
Jag klarar mig själv
Jag var hyfsat ensam och gick regelbundet hos en kurator.
Idag bor jag i en stuga i Förorten och är SoTare.
Jag mår hyfsat bra och det mesta rullar på utan problem.
I helgen var jag hemma och jag träffade Dig.
För fem år sedan träffade jag Dig för första gången på en buss mellan Gävle och Sandviken.
Sedan dess har jag varit fast men allt förändras.
Jag har fortfarande inte givit upp hoppet och Du är fortfarande My Magic Sweet 16, My number One... men jag förändras. På tre dagar hinner jag nästan glömma bort Dig - eller i alla fall förtränga Dig.
Jag vet inte vad jag vill säga egentligen men kanske, bara kanske, klarar jag mig faktiskt utan Honom. Kanske klarar jag mig utan någon.
