babybambino

Jag kan inte skriva.
Livet pågår för fullt men det känns mest som om jag fortfarande spelar teater.
Det känns som att regissören närsomhelst kommer att bryta och säga "Tack, bra jobbat, nu tar vi lunch och sedan fortsätter vi". Jag skulle behöva ett brake nu: en paus ifrån livet. Inte ett slut, herregudnej, jag vill fortsätta förevigt men en paus ifrån... tja allt. Allt är kontraster. Jag tror att det liksom är hela tanken - balans. Även om (på grund av att?) jag är ledig nu är jag trött. Precis som en påhittad figur i den pjäs jag nyss var med i behöver jag en vägvisare. Någon?

Jag lyssnar på Slipping through my fingers genom Spotify som jag fick av Bobby tidigare ikväll.
Det är bara en av många många ting jag fått av SoT.
På tisdag är det slut. "Slipping through my fingers all the time..."
På onsdag har vi något slags gig med klassen då vi får 100 spänn i handen - jippi - och därefter följer ytterligare en osäker sommar. Av någon anledning är jag dock inte särskilt stressad. Visst: jag tänker på det hela tiden och det känns väl inte direkt upplyftande att leva i två månader utan inkomst men jag tror ändå, ganska olikt mig själv, att jag klarar mig. Jag antar att även det är SoTs förtjänst - SoT och mina näras förtjänst. Jag tror inte att ni verkligen verkligen förstår att jag ÄR Ni. Ni är liksom Alfa och Omega. Apropå det är en bra sak med att det snart är lov att jag kan ägna mer tid åt att lyssna och läsa. Så fort det är möjligt ska jag försöka läsa/lyssna på Jonas Gardell. Jag tror att jag ska kolla på honom nu på Youtube innan jag somnar. Youtube, Spotify, godnatt!

Din födelsedag blev verkligen något att minnas.
Jag märkte det redan på föreställningen - som gick skitbra - tidigare ikväll:
Skruvar flög ur rekvisitan för att energin var så extremt hög.
Allt som hände sedan... Norge vann en historisk brakseger, förhållanden tog slut, föräldrar blev bestulna och mitt i alltihop fanns Du som bara var dig själv. Wowowowow

Just ja jag skulle ju blogga lite också!
Med risk för att låta aningen översittande tror jag att människor som inte håller på med någon form av estetisk verksamhet inte riktigt kan förstå hur totalt uppslukande det faktiskt är att jobba med olika former av artistiska projekt. Nästa helg sätter mitt SoT upp musikteatern Ingen kommer undan i Hallonbergen. Jag måste säga att jag känner mig ganska lugn inför hela spektaklet. Med undantag från ett mini-utbrott jag fick i skolan idag - som jag knappt märkte själv - över att jag jämt och ständigt måste dansa i alla produktioner jag är med i är jag ovanligt balanserad såhär veckan innan en premiär. Jag är väl helt enkelt mer erfaren nu än vad jag t ex var som 18-åring mitt i "Lloyd-hysterin". En hysteriskt rolig Lloyd-parentes är ju f ö att en Bosse från Jädraås ringde in till P4 Gävleborgs önskeprogram en dag förra veckan och, av alla låtar i världen, önskade Sweet 16 med Lloyd! Som sagt: Erfarenheter förstärker...
Nåväl det känns som att jag inte kan skriva om något annat än slutproduktionen. Nu tänkte jag gå igenom min "samling" (höhö) för att sedan kolla på 10 orsaker att hata dig: Dels för att drömma om Joseph Gordon Levitt och dels för att hämta ytterligare inspiration till Christian - den 17-åriga oskulden som jag är hela dagarna i skolan nu.

www.hejgotland.blogg.se

Han såväl länkar bättre samt skriver mer "blogg-ish" än vad jag gör. Kolla själv!

Bögar bimbos knarkare stalkers kommunister feminister artister
och mitt ibland dem står jag som något slags mellanting och trivs.
Den här veckan har varit upp och ner - som de flesta veckorna - men det känns som att den avrundas på ett fint sätt.
Mälarpaviljongen i kvällsol är icke att förakta.
Nu väntar en vecka av impro, CSN (!) och Dalarna kanske?
Det återstår att se vad livet har att erbjuda.

Igår firade jag Papas 50-årsdag. Lite försent men han och Mama var i Egypten när Farsgubben gick in på döhalvan så vi tog firandet på påskafton istället. Det blev trevligt som vanligt och som vanligt blev det mycket gratis sprit. Fake eller inte: Jag är trots allt uppvuxen i Norrland!
Festen pågick mellan 15 och 22. Glad i hatten som jag var nöjde jag mig naturligtvis inte där utan fortsatte in till sta'n. Som alltid under storhelgerna gick jag ut - jag går iofs alltid ut - och som vanligt var indie-klubben Goa dit vi gick fullsmockad av gamla kändisar. Jag blev upphånglad av en kille och bokstavligt talat upplyft av en annan. Det var sjukt mycket snyggingar där och inte minst snygga tjejer! Jag pratade med flera stycken musikaliska, natursköna kvinnfôlk. Dessutom fick jag reda på att Mannen som en gång i tiden tog min oskuld lever vilket jag faktiskt inte har varit helt säker på. Efterfest blev det också: I delen Ramna i "stadsdelen" Andersberg hos en gammal Runait som heter Maja. Det blev ett jävla festande och även fast jag inte fick sex (jag var dock jävligt nära!) fick jag åtminstone sova på ett källargolv invirad i ett blått tält bredvid Den berömde Mr M. Hade jag fått göra det för ett halvår sedan hade jag blivit religiöst lycklig. Igår blev jag dock mest bara tillfredställd: Om än bara själsligt. Det är i och för sig verkligen inte bara. Tack så mycket!

Hemma hos huvudpersonerna i mitt förra inlägg: Här finns allt... utom MSN... och storstadspuls.
Jag har alltid känt mig mer som en hälsing än en gästrike (kallas vi så?). Nuförtiden känner jag mig oftast mer som en Stockholmare än något annat. Missförstå mig rätt: Jag ÄLSKAR Norrland - även de "påhittade" delarna av det - och jag dyrkar mitt barndomshem MEN det här inte hemma längre.
Hemma just nu finns någonstans mellan Götgatsbacken och Kungstensgatan - där längtar mitt södranorrländska hjärta ständigt efter ett liv i mina förfäders spår som på samma gång går fullständigt emot konventionerna.
Idag ska jag äta mat, sörja min frälsares dödsdag och kanske göra något kul. Om det blir att kolla på Så ska det låta eller träffa gamla hjärtekrossare vet jag inte än. Puss