2008
Tack och lov har jag, till skillnad från resten av världen, sluppit riktiga kriser 2008 men visst har det varit både dramatiskt och innehållsrikt! Året började på en soffa i Kristianstad. Det verkar sluta i Valbo: troligtvis tillsammans med Mitt hjärtas fröjd och glädje. När jag åkte ifrån Skåne tillbaka "hem" till Sthlm för snart exakt ett år sedan hade jag inget hem att tala om. Min dåvarande lya, en lägenhet på Hornstull som jag hyrde i tredje hand av min trummis, hade under julhelgen rättmätigt tagits tillbaka av sin andrahandsägare. Jag sov på soffan hos Sthlms svar på Snus-Maja och ringde sedan till Conny. Han hade en stuga i Huddinge. Där har jag bott sedan dess!
Under våren hände egentligen inget märkvärdigt. Visst - jag skrev en B-uppsats om strategier för ledarskap i läraryrket som jag fick B på och träffade Supermario i Jakobsberg en kväll i maj. Förutom att Supermario visade sig vara en superhet mytoman finns egentligen inget mer att nämna om våren än att den flöt på bättre än väntat.
Då var det annorlunda med sommaren: När jag på nationaldagen fick reda på att jag hade blivit antagen till SångochTeater-linjen vid Sumpans Fhsk bestämde jag mig för att ta det stundande sommarlovet dag för dag. Jag levde på musiken och fick bl a åka till Gotland med Lloyd. Dessutom satt jag två veckor i augusti i Gamla stan med min luta och tjänade ihop till det dagliga brödet. Det var hårt men både Gotland och Gamla Stan var sjukt mycket roligare än det enda officiella sommarjobbet jag hade 2008: medlemsvärvare på Söder åt NSF! Jag kommer alltid att minnas sommaren'08.
Hösten har på många sätt, bokstavligt talat, varit en dans på rosor. Jag har blivit SoTare och älskat varenda minut av det. Med jämna mellanrum har jag och mina närmaste gjort Sthlms gayklubbar osäkra och det viktigaste av allt: Jag har skaffat en blogg! Förlåt, det viktigaste av allt är inte alls min blogg - det är som alltid mina högt älskade vänner och min oskattbara familj. Ni är anledningen till att jag har överlevt 2008 och ser fram emot 2009!
Aldrig nöjd?
Jag är trött idag.
Som sig bör var jag ut igår (du hade rätt, Staffan). Att gå ut i Gävle på juldagen är faktiskt, nästan undantagslöst, alltid kul. Man kan säga att kvällen började riktigt bra och sedan gick det bara utför. Inget jobbigt hände eller så vad jag minns - och jag minns i o f s långt ifrån allt - men jag antar att jag blev alltmer frustrerad och aningens tragisk ju mer jag drack. När jag tittade i plånboken idag såg jag att jag hade bränt c a 500 spänn igår och i Gävle är det ganska mycket. Såhär dagen efter känner jag att kanske borde ha gett mä, som vi säger här, efter Etapp 2 och åkt hem till Valbo. Juldagskvällen bestod alltså av 3 etapper:
Etapp 1 - Jag träffade Mr Mister på A-lagshaket Ol Saints/F d Jackpot där vi tog en öl tillsammans. Vi pratade om allt men egentligen inte om något väsentligt. Hursomhelst insåg jag att Han är Mannen för mig just nu. Hur många gånger kan jag egentligen inse det utan att verkligen göra något? Jag och Han gick i a f vidare sedan genom Gävle på jakt efter folköl. Han blev kvar på en förfest och jag begav mig till nästa fest-etapp:
Etapp 2 - I nio-tiden träffade jag Kalle & Wickan samt sötnosen Jakob. Vi satte oss på den relativt nyöppnade puben Pitchers (varför syltan hade sitt namn efter en bögsexterm förstod jag inte). Där brändes c a 400 spänn på div öl. Efter c a 5 timmar och c a 50 bärs åkte K & W till La Bön. Jag gick vidare till den sista etappen:
Etapp 3 - När jag fyllekäkade på McDonalds ringde jag Honom igen och tjatade. Vi träffades på Goa och jag fick hela tiden en känsla av att Han, samt stora delar av klientelet på indie-klubben, tyckte att jag var dryg. Det var jag säkert också och jag vet inte om det var jag som överreagerade på Mr Sweet 16... men jag blir så trött! Vi hade det hur mysigt som helst igår och ändå känner jag mig bara besviken: På mig själv, på Honom och vår "relation. Jag har avslutningsvis två frågor, en till mig och en till världen - Hur svårt kan det vara för två vuxna karlar att träffas nyktra och prata om saker som faktiskt betyder något och hur svårt kan det vara att känna sig nöjd?! Jag är så trött idag.
Feliz navidad
Ifrån mig, familjen och ifrån Dig, älskling. Jag har bara en sak att säga: Lyssna inte på det skitsnacket utan hjälp mig ur min sexdvala - Mr Sweet 16 eller någon annan som står och trevar i garderoben. Ni skulle göra definitivt göra mig och andra "veteraner" (jag har ändå varit utkommen sedan millenieskiftet) en tjänst genom att förnya gaykulturen.
Ärligt talat - jag blir ledsen när jag ser hur Du och andra människor runt om mig kämpar mot era känslor och hur Vatikanen uppmuntrar detta. Jag önskar att jag hade makten att säga till hela HBT-kulturen och fr a till er som ännu inte vågar vara en del av den:
Våga! Våga älska och slå vakt om julens egentliga budskap - Frid till alla och visa kärlek till din nästa. Från mig till Er alla: En riktigt vågad, god jul!
Vad kan jag säga?
Allt gick jävligt bra i helgen.
Som oftast blev det bättre än jag trodde.
Det har sina fördelar att vara cynisk.
Nu ber jag om en vecka i julfridens tecken.
Jag längtar efter mina vänner och får jag träffa Dig en gång nykter den här veckan blir jag nöjd.
Släkt, vänner och monogami
F ö har jag kommit på att jag just nu varken tror på kärnfamiljen eller monogami. Inte så chockerande kanske - jag har ändå levt som öppen bög sedan millenieskiftet - men saker och ting har fått mig att tro att parrelationer egentligen inte har någonting med kärlek att göra. Det är en norm som kanske funkar för vissa men som för tillfället inte tilltalar mig.
GOD JUL
Mr Twig
Ingen och inget förändras: Det går bara framåt.
Mina vänner och min familj är fortfarande bäst, min klass smittar mig tveklöst med sin energi och Du får mig fortfarande på gladschottishumör.
"Julen är på väg och jag finns kvar"
Py Bäckman är fortfarande Sveriges bästa textförfattare...
och jag är till synes alltid trött: Godnatt.
Sånger från jorden till himmelen
Det är ju Lucia och allt idag och därför har jag köpt Py Bäckmans liveskiva. Jag sitter och njuter i stugan nu efter en dag på sta'n med Johan. Som vanligt när jag är med honom har vi gått på impuls hela dagen. Vi började med en promenad genom Söder och slutade, helt otippat, på en filmfestival i Kulturhuset/Lava. Johan väckte mig imorse (runt ett) och behövde stöd. Jag är ju hela världens kurator så självklart har jag gjort vad jag har kunnat idag för att hålla honom på humör. Hoppas att jag lyckades!
Gårdagen var galen med ölfylla, 80s och nattliga Qruiser-besök. Jag har också behov av lite stöd just nu och gärna en varm famn. Nu ska jag lyssna vidare på Pys kloka ord och erfarna röst och sedan förhoppningsvis somna fridfullt i min lilla stuga.
Förtydliganden
1. Jag är kär. Det är något jag känner att jag faktiskt måste förtydliga för mig själv. "Jo, Robert, så ÄR det!"
2. Jag älskar mina vänner och min familj. Det vet ni men ni säger det faktiskt så ofta att jag känner att jag vill säga det ofta också (Om ni förstår).
3. Snart är det jul. Snart är den här terminen slut. Snart är det pension.
Tidigare idag var jag nere i skoskaften och nu är jag uppe i det blå. Jag tycker alltid att det spännande att fundera på vart jag är när helgen är över. Kram på er alla
Jag klarar mig själv
Jag var hyfsat ensam och gick regelbundet hos en kurator.
Idag bor jag i en stuga i Förorten och är SoTare.
Jag mår hyfsat bra och det mesta rullar på utan problem.
I helgen var jag hemma och jag träffade Dig.
För fem år sedan träffade jag Dig för första gången på en buss mellan Gävle och Sandviken.
Sedan dess har jag varit fast men allt förändras.
Jag har fortfarande inte givit upp hoppet och Du är fortfarande My Magic Sweet 16, My number One... men jag förändras. På tre dagar hinner jag nästan glömma bort Dig - eller i alla fall förtränga Dig.
Jag vet inte vad jag vill säga egentligen men kanske, bara kanske, klarar jag mig faktiskt utan Honom. Kanske klarar jag mig utan någon.
