babybambino

Jag gör som så många andra inatt och sörjer Han som alla älskade att hata. Samtidigt frågar jag mig, som så många andra, om detta bara är (ännu) ett makabert PR-trick eller om det faktiskt är sant: Är Wacko Jacko död? Jag har alltså inte lyssnat på King of pop sedan början av 90-talet. Ändå blev jag ledsen på riktigt när jag läste att han var död. Så nu sitter jag här i juni-natten, som den hycklare jag är, och bryr mig om en gammal idol för första gången på mycket länge. Först nu när han är borta lyssnar jag på hans fantastiska Dangerous och fattar att den faktiskt är fantastisk. Något som Darin försökte förklara för mig och resten av sina fjortis-fans redan för 5 år sedan. Då förstod vi ingenting, då hade vi glömt men nu kanske jag och fjortisarna fattar: Han var stor - på riktigt - och nu är han död... på riktigt.

F ö trodde jag att inledningslåten på Dangerous, den grymt 90-talsfunkiga Jam, handlade om sylt när jag var liten. Jag var smart redan då.  

Jag önskar att jag hade något riktigt roligt att skriva.
Kanske hade det också varit spännande om jag hade haft något riktigt läskigt att berätta om: Även om det verkligen inte är något jag önskar mig.
Faktum är att just nu är inte mitt liv särskilt spännande. Det är väl bra i och för sig att jag inte tvingas skriva om mitt tumultartade och dramatiska liv men lite tråkigt är det ju. Jag längtar efter lite ordning och, utan att hymla alls, efter pengar. "Pengar är det enda den fattige har" brukar mamma säga och som vanligt har hon rätt.  Enligt någon slags institut - jag kommer inte ihåg vilket - har jag varit fattig hela livet och även om jag vet att pengar inte är allt underlättar de onekligen livet. Så just nu är jag glad över att vara en fri människa samtidigt som jag ber om lite... mer, helt enkelt.

Sommaren är här - den sanna svenska sommaren - med besked. Mycket regn och lite pengar... Jag är hemma i Valbo tillsvidare och har "sommarlov". Av någon anledning var sommaren bättre förr även om det egentligen alltid har varit på samma sätt. Jag ska inte klaga alls egentligen. Det är inte konstigt att man är socialist när ens familj fungerar som en omhändertagande statsapparat. Jag har fått så att jag klarar mig ett tag nu av Kamraterna i toppen. I gengäld tvättar jag här hemma. Det är i alla fall något! Annars ligger/sitter jag mest i sängen framför datorn och kommunicerar med omvärlden så gott det går. Idag tog jag cykeln till storsta'n och mitt gamla kära musikbibliotek. Igår var jag inne i samma stad och träffade gamla kära vänner som jag inte har sett på länge. Jag vet att det verkligen inte var bättre i "hemlandet" men det är där jag har mitt liv nu. Jag hoppas att det är där jag har mitt liv även framöver och att jag snart kan återvända. Fram till dess får jag försöka att njuta av mitt sommarlov.

Får vi bjuda eder på en sup?
För idag ska vi ha, ja idag ska vi ha, riktigt trevligt!
Ja det ska vi ha!

Jag lyssnar nördigt mycket på den norsk-härdelinska gammeldansgruppen Dalakopa på Spotify. Det ger ro och bygger upp min längtan hem till Hälsingland (jo jag ser det som mitt egentliga hem) och den fantastiska Delsbo-stämman som faktiskt är om mindre än en månad. Just nu är jag dock på väg till mitt hem-HEM i Valbo. Brorsan tar studenten idag så jag sitter på ett Inter-citytåg med min laptop och så mycket packning jag kunde få med mig. Jag vet inte när jag återvänder tillbaka hem till Stockholm. Jag har många hem men lämnade hemmet i Stockholm av samma anledning som våra förfäder en gång lämnade Sverige för Amerika eller som miljoner människor i världen lämnar sina hem dagligen: Det blev för eländigt. Den senaste veckan har jag, mer eller mindre levt på gatan, med undantag för besök på såväl Kungliga Musikhögskolan som Danderyds sjukhus (nej det är ingen fara med mig personligen). Jag och Kalle har börjat på en musikal- eller han har börjat och jag utvecklar - så allt är i full gång där. Ikväll hoppas jag på tidigare nämnda sup och en massa gratis MAAAT! Vem vet - kanske möter jag någon gammal hjärtekrossare även den här gången??