Spänning
Bakis-lördag m Bo Kaspers i Stugan - Det är som det alltid är. Jag fick ett SMS till mitt Internet (!) för första gången idag.
Det var Anna-Margareta Hörnquist som undrade vart jag var. Jag är hemma, Anna-Margareta, och min fråga är förstås: Vem fan är du??
Ja det är väl det mest spännande som händer i mitt liv just nu och tur är väl det. Det finns de som har det värre - det gör det ju alltid.
Ikväll ska jag på inflyttningsfest hos S & E. Det ska bli spännande.
Jag är yr.
Det var Anna-Margareta Hörnquist som undrade vart jag var. Jag är hemma, Anna-Margareta, och min fråga är förstås: Vem fan är du??
Ja det är väl det mest spännande som händer i mitt liv just nu och tur är väl det. Det finns de som har det värre - det gör det ju alltid.
Ikväll ska jag på inflyttningsfest hos S & E. Det ska bli spännande.
Jag är yr.
Socialisation och utveckling
Om 10 år kommer jag antagligen att minnas den här perioden i mitt liv som intensiv, vild och vacker.
Ingenting förändras men allt utvecklas ständigt. På måndag fyller jag 23 och även om jag är samma människa som jag alltid har varit utvecklar livet mig och alla människor oavbrutet. Det känns bra att se på livet så. Även om jag ibland upplever att ingenting händer kan jag titta tillbaka t ex ett år i mitt liv och inse att allt utvecklas. Det kanske inte alltid går så fort men framåt går det. Nu är det snart helg. Jag hoppas att den innehåller trevliga överraskningar.
Förhållanden
Jag har aldrig fördömt förhållanden så hårt som jag gör nu. För varje dag blir jag mer och mer övertygad om att tvåsamheten bara en social institution, ett konstruerat tvång, som gör folk ledsna eller besvikna eller både och. Jag låter alla veta att jag inte längre tror på kärleken mellan två - och enbart två - människor med alla de trohetslöften (och svek) som följer med detta. Frågar någon om jag tror att monogami är det ultimata svarar jag nej,nej,nej!
Naturligtvis är jag den starkaste motståndaren till par-relationer just nu eftersom att jag längtar efter det mest av alla.
Naturligtvis är jag den starkaste motståndaren till par-relationer just nu eftersom att jag längtar efter det mest av alla.
SoT
Igår var jag en erfaren poet i en Shakespeare-skog.
Idag var jag en socialt efterbliven och överkåt lagerarbetare.
Allt tack vare SoT - Jag utvecklas mer än jag någonsin har gjort på Sundbybergs Folkhögskolas SångochTeaterlinje.
Även om jag märker att jag har både svårmod och våldäktstendenser inom mig - det har alla människor - är jag glad att jag är där jag är idag. Jag är inte död, jag sitter inte i fängelse och jag är inte ensam. Tvärtom är jag levande, fri och benådad med en rik skara ovärderliga vänner. Dessutom har jag en familj som älskar mig och just nu, våren 2009, går jag på en utbildning jag älskar av hela mitt hjärta. Jag sitter i min lilla stuga och skriver och exakt i detta ögonblick känner jag frid. Tack
Idag var jag en socialt efterbliven och överkåt lagerarbetare.
Allt tack vare SoT - Jag utvecklas mer än jag någonsin har gjort på Sundbybergs Folkhögskolas SångochTeaterlinje.
Även om jag märker att jag har både svårmod och våldäktstendenser inom mig - det har alla människor - är jag glad att jag är där jag är idag. Jag är inte död, jag sitter inte i fängelse och jag är inte ensam. Tvärtom är jag levande, fri och benådad med en rik skara ovärderliga vänner. Dessutom har jag en familj som älskar mig och just nu, våren 2009, går jag på en utbildning jag älskar av hela mitt hjärta. Jag sitter i min lilla stuga och skriver och exakt i detta ögonblick känner jag frid. Tack
Vilken jävla bra dag!
Efter Dödsveckan med kaffefläckar, datavirus och allmän ångest verkar det som att livet - som vanligt - börjar återhämta sig. Måndagen började, som vanligt, med en uppfriskande uppvärmning följd av en rytmisk känslo-övning. Pizza till lunch och eftermiddagen fylldes av idel ädel hyllningar till Räkpolska. Därefter följde teoretisk låtskrivning och praktisk lektion med Emma + tillhörande 53-årsfest med Maria & Anders/Guitar Hero/Vin och öl. Slutligen: Staffan (och Andree och BJ) - be aldrig om ursäkt! Vem behöver en pojkvän när det finns babybögar?
Palestinas folk fortsätter att mördas. Gör någonting.
Krossa sionismen
"Vi var i höjd med Saloniki när molnen drev isär och vi såg Egiska Havet klart och tydligt.
Det var en skönhet utan like, nästan som i en sagovärld, när vi flög över De Nordliga Sporaderna.
Vi rundade Pirèus och landa' i Aten. Staden låg där, vit och lockande, i solen.
Men jag stanna' vid en TV-skärm som stod i ankomsthallen.
Jag ville se dom sista nyheterna från Jerusalem.
Och under Sions kalla stjärna såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna såg jag samma blanka terror
som jag minns den från Warszawa och Berlin.
Jag skulle segla över havet, ner till Haifa från Athen, med några hundra deporterade palestinier.
Men det var svårt att finna ett fartyg som var till salu för nå't sån't på grund av pressen på den grekiska regeringen
Men jag försökte kultivera mej, i väntan på besked, så jag drev omkring en del i kvarteren runt Omonia.
Jag såg bouzoukidans i Plaka, jag såg det slitna Parthenon. Och varje afton såg jag nyheterna från Jerusalem.
Och under Sions kalla stjärna såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna såg jag samma blanka terror
som jag minns den från Warszawa och Berlin.
Så fann man så ett fartyg, i Larnaca på Cypern, Och vi talade om vår resa halva natten.
Och vi skrattade hysteriskt när israeliske ministern stor och upphöjde oss till mördare i TV.
Men vi skrattade inte längre när vi såg i morgonbladet att de som chartrat båten mördats samma natt.
Man hade sprängt dom i atomer vid en räd mot deras bilar. Så nu satt vi framför nyheterna från Jerusalem.
Och under Sions kalla stjärna såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna såg jag samma blanka terror
som jag minns den från Warszawa och Berlin.
Vi söp oss fulla på hotellet bland tysta palestinier och bland agenter från Mossad som köpte vykort.
Men alla ville ändå resa, det fanns ju, trots allt, en båt, och ingen orkade längre räkna dom som stupat.
Så, i gryningen kom beskedet, vi alla visste skulle komma, om att fartyget hade sprängts i Larnaca.
Så jag reste från Athen med dödens trötthet i mitt hjärta. Och på kvällen såg jag nyheterna från Jerusalem.
Och under Sions kalla stjärna såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna såg jag samma blanka terror
som jag minns den från Warszawa och Berlin. "
Vem fan bryr sig om kaffefläckar eller sega torktumlare eller vänner som sover/festar utan dig? Palestinas barn dör.
Det var en skönhet utan like, nästan som i en sagovärld, när vi flög över De Nordliga Sporaderna.
Vi rundade Pirèus och landa' i Aten. Staden låg där, vit och lockande, i solen.
Men jag stanna' vid en TV-skärm som stod i ankomsthallen.
Jag ville se dom sista nyheterna från Jerusalem.
Och under Sions kalla stjärna såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna såg jag samma blanka terror
som jag minns den från Warszawa och Berlin.
Jag skulle segla över havet, ner till Haifa från Athen, med några hundra deporterade palestinier.
Men det var svårt att finna ett fartyg som var till salu för nå't sån't på grund av pressen på den grekiska regeringen
Men jag försökte kultivera mej, i väntan på besked, så jag drev omkring en del i kvarteren runt Omonia.
Jag såg bouzoukidans i Plaka, jag såg det slitna Parthenon. Och varje afton såg jag nyheterna från Jerusalem.
Och under Sions kalla stjärna såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna såg jag samma blanka terror
som jag minns den från Warszawa och Berlin.
Så fann man så ett fartyg, i Larnaca på Cypern, Och vi talade om vår resa halva natten.
Och vi skrattade hysteriskt när israeliske ministern stor och upphöjde oss till mördare i TV.
Men vi skrattade inte längre när vi såg i morgonbladet att de som chartrat båten mördats samma natt.
Man hade sprängt dom i atomer vid en räd mot deras bilar. Så nu satt vi framför nyheterna från Jerusalem.
Och under Sions kalla stjärna såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna såg jag samma blanka terror
som jag minns den från Warszawa och Berlin.
Vi söp oss fulla på hotellet bland tysta palestinier och bland agenter från Mossad som köpte vykort.
Men alla ville ändå resa, det fanns ju, trots allt, en båt, och ingen orkade längre räkna dom som stupat.
Så, i gryningen kom beskedet, vi alla visste skulle komma, om att fartyget hade sprängts i Larnaca.
Så jag reste från Athen med dödens trötthet i mitt hjärta. Och på kvällen såg jag nyheterna från Jerusalem.
Och under Sions kalla stjärna såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna såg jag samma blanka terror
som jag minns den från Warszawa och Berlin. "
Vem fan bryr sig om kaffefläckar eller sega torktumlare eller vänner som sover/festar utan dig? Palestinas barn dör.
Onsdagtorsdagfredaglördagsöndag
I onsdags började skolan och direkt återgick allt till det vanliga. Kvällen på första skoldagen var dock oväntat upplyftande. En viss Curious kille gjorde ett snabbt återtåg in i mitt liv och det räckte långt för mig - det räckte för en kväll i a f. Min blondinbabe/klasskompis Ida fyllde 20 i torsdags och det firade delar av klassen på Little Persia Östgötagatan. Naturligtvis var det mycket trevligt! Fredagen fylldes av Shakespeare, öl och Peter Siepen i turkosa badrallor. Det var lika trevligt som det lät. Igår hängde jag med BJ och, till en början, Bollnäs-Anna. Vi deltog i den massiva demonstrationen på Plattan mot Israels övergrepp på folkrätten i Gaza, gick i affärer längs Drottninggatan och fikade. Senare på kvällen kollade jag och BJ på Mia & Klara och åt middag - som igår bestod av tre knäckebrödsmackor - för att sedan dra in mot Gamla och Lino. Gayvärlden är sig alltid lik: Den är ytlig, sexfixerad och IQ-befriad. Jag skulle aldrig överleva utan HBT-kulturen! BJ följde med mig hem - även fast han blev uppraggad av Linos befolkning x antal ggr - och blev irriterad över min bitterhet på gayvärlden. Jag blev såklart ännu bittrare, av ren jävlighet, och vi somnade utmattade i min säng kl 5 imorse. Vi vaknade kl 13 och idag har vi bl a fått scones på Espresso House vid Sergels Torg/Hötorget samt kollat på ännu mer Mia & Klara. Jag saknar min familj, Staffan och Andree och ser fram emot ytterligare en helt vanlig vecka i Mr Twigs liv.
Listor
Holland var här nyss och spelade fiol - för första gången på säkert ett år och andra gången någonsin. Hittills har jag lärt honom fyra låtar:
Polska efter Båtsman Deck
I himmelen - gammal fäbodpsalm med rötter i Norrbo
En gång i bredd med dig - kort kärleksvisa efter Inga Linn Härdelin, Delsbo
Hjärtat klappar - vanligt förekommande kärleksvisa: min version har rötterna någonstans i Gästrikland
Jag är glad och stolt över att jag får användning av min kärlek till folkmusiken!
Annars har jag varit i Skhlm idag och letat efter ÖB i c a 4 timmar. När jag väl hittade det fann jag iofs precis vad jag sökte:
1 diskbalja - röret till avloppet i diskhon har naturligtvis frusit (jävla Sovjet)
1 papperskorg (det var på tiden)
Makaroner och kakor = alltid en hit
Det mesta är ok. På onsdag börjar skolan och livet börjar återta sin vanliga form. Tack för det.
Polska efter Båtsman Deck
I himmelen - gammal fäbodpsalm med rötter i Norrbo
En gång i bredd med dig - kort kärleksvisa efter Inga Linn Härdelin, Delsbo
Hjärtat klappar - vanligt förekommande kärleksvisa: min version har rötterna någonstans i Gästrikland
Jag är glad och stolt över att jag får användning av min kärlek till folkmusiken!
Annars har jag varit i Skhlm idag och letat efter ÖB i c a 4 timmar. När jag väl hittade det fann jag iofs precis vad jag sökte:
1 diskbalja - röret till avloppet i diskhon har naturligtvis frusit (jävla Sovjet)
1 papperskorg (det var på tiden)
Makaroner och kakor = alltid en hit
Det mesta är ok. På onsdag börjar skolan och livet börjar återta sin vanliga form. Tack för det.
Nu har vi pratat
"jag hoppas att det som vi båda sa är början på något istället för att vara ett slut.
jag hatar att göra folk besvikna eller ledsna.
'jag är en idiot.' "
Visst är jag besviken men någon idiot är du inte. Människor utvecklas ständigt men förändras aldrig. Det kan varken du eller jag göra något. Nu slutar jag att skriva ditt namn med stor bokstav och åker hem: Till mitt liv, till Sthlm.
Hör av er för detaljer, kram
jag hatar att göra folk besvikna eller ledsna.
'jag är en idiot.' "
Visst är jag besviken men någon idiot är du inte. Människor utvecklas ständigt men förändras aldrig. Det kan varken du eller jag göra något. Nu slutar jag att skriva ditt namn med stor bokstav och åker hem: Till mitt liv, till Sthlm.
Hör av er för detaljer, kram
"My man"
"Oh, my man, I love him so, he'll never know
All my life is just despair, but I don't care
When he takes me in his arms
The world is bright, all right
What's the difference if I say I'll go away
When I know I'll come back on my knee someday
For whatever my man is, I am his forever more
It cost me a lot,
But there's one thing that I've got, it's my man
Cold and wet tired, you bet,
But all that I soon forget with my man
He's not much for looks
And no hero out of books is my man
Two or three girls has he
That he likes as well as me, but I love him!
Oh, my man, I love him so, he'll never know
All my life is just despair, but I don't care
When he takes me in his arms
The world is bright, all right
What's the difference if I say I'll go away
When I know I'll come back on my knee someday?
For whatever my man is, I am his forever more"
Tant Barbra (Streisand = Inte Bitchen) sätter ord på mina känslor - på pricken. Inte hon egentligen utan låtens kompositörer men Barbras sång i det här numret ur Funny Girl är som balsam för min nyårsdags-själ. Nu ska jag tamejfan prata med dig nykter och verkligen prata. Sedan åker jag hem till Sthlm och fortsätter mitt liv där. Gott nytt år
All my life is just despair, but I don't care
When he takes me in his arms
The world is bright, all right
What's the difference if I say I'll go away
When I know I'll come back on my knee someday
For whatever my man is, I am his forever more
It cost me a lot,
But there's one thing that I've got, it's my man
Cold and wet tired, you bet,
But all that I soon forget with my man
He's not much for looks
And no hero out of books is my man
Two or three girls has he
That he likes as well as me, but I love him!
Oh, my man, I love him so, he'll never know
All my life is just despair, but I don't care
When he takes me in his arms
The world is bright, all right
What's the difference if I say I'll go away
When I know I'll come back on my knee someday?
For whatever my man is, I am his forever more"
Tant Barbra (Streisand = Inte Bitchen) sätter ord på mina känslor - på pricken. Inte hon egentligen utan låtens kompositörer men Barbras sång i det här numret ur Funny Girl är som balsam för min nyårsdags-själ. Nu ska jag tamejfan prata med dig nykter och verkligen prata. Sedan åker jag hem till Sthlm och fortsätter mitt liv där. Gott nytt år
