Back in Whalehome
Det kan det alltid vara nästa vecka.
Jag får väl ses som den mest cyniska bitter-bitchen i mitt böghov men jag tycker faktiskt att det behövs.
Med risk för att låta som den griniga kärring jag egentligen är hävdar jag att det behövs människor i den här världen som alltid väntar sig det värsta, som alltid målar upp skräckscenarion och som aldrig aldrig litar på någon: Sådana som jag
Förlåt mig men jag antar att jag blir aningens deppad av att vänta på Dig. Du är inte min jagvetjagvetjagvet och jag har haft alla chanser i världen jagvetjagvetjagvet men ändå kan jag inte hjälpa att känna mig bitter och uppgiven när jag inte får som jag vill.
Förlåt mig någon för att jag är så bortskämd. Nu ska jag äta våfflor och mysa.
Oförutsägbara sladdar
Stugan förvandlades utan förvarning till ett gråtrist och svinkallt hem i Murmansk.
Conny kom in hit och fixade felet i torsdags.
I går brann en sladd av igen. Den här gången fanns sladden inne i mitt huvud.
Bakom kulisserna i Overtyren, Hallonbergens Kulturcentrum, där jag och min klass satte upp vårt bidrag till Sundbybergs Teaterfestival fick jag en total blackout. Jag kom inte ihåg någonting: Jag hade glömt vart mina kläder låg, när jag skulle gå in, vart jag skulle komma ifrån - allt försvann ifrån mitt huvud. Mina klasskompisar fick hjälpa mig att minnas och föreställningen gick jättebra. Nu är det jättevarmt i Stugan och jag har uppträtt på ännu en scen i Sverige tillsammans med 14 st unga proffs.
Livet är så oförutsägbart.
Jag har börjat lyssna på Mark Levengoods Hjärtat får inga rynkor som ljudbok.
"Om du saknar ringmuskel - sök inte till vattenbaletten"
Det citatet säger väl allt. Synd bara att novellerna skiljs åt med hjälp av frustrerande improviserade jazz-stycken. Jag borde egentligen läsa boken istället men efter gymnasiet har jag svårt att läsa böcker.
Livet är så oförutsägbart.
Jag ber om roliga överraskningar och om att slippa obehagliga vändningar.
Spelets regler
Nu har njutit för fan
Den här veckan har varit CP på många sätt (döda mig Ni politiskt korrekta).
Minus på kontot och återkommande nojjor och stress och döda element och panik...
Det gamla vanliga
Jag hoppas att det som har hänt de senaste dagarna är undantag snarare än regler för varje dag ekar La Gardellas ord i mitt huvud:
Spelets regler saknar undantag
La dolce vita
Jag har fortfarande ett flertal karlar att välja på just nu och antalet ökar för varje vecka
Jag får plugga och jobba med det jag verkligen brinner för
Ettkontoförsäkerhetsskullochenfamiljsomälskarmigochvännersomfårmigattälskamen
Varför känns det då ändå som att jag är fången i mitt eget liv och varför skulle det vara någonting dåligt?
Stockholms blodbad
Kvällen igår påminde mig om Den gamla goda tiden då livet var en enda lycklig - skål dekadensen - idyll.
Eller ja, lycklig och lycklig: Dekadens är väl snarare tragikomiskt.
Efter att ha repat Pjäsen med Klassen (som vi visar nästa lördag kl 12 i Hallonbergen: Kom dit!) och träffat Päronen blev jag brännmärkt, upphånglad och nedblodad. Alltihop av en och samma person: Lilla, arga Barkbiten BJ.... Vad kan jag säga? Du passar in i mitt liv.
Fräls oss ifrån ondo
Soft
Två kvällar i rad har nu gått åt till typiska husmorsssysslor:
Jag har lagat mat, diskat, städat och tvättat.
Det är ju inte kul precis men man måste väl... och i helgen måste jag supa - det är ett som är säkert.
Dessutom måste jag träffa mina päron som är Storstan fredag-söndag. Det ska bli väldigt trevligt.
Annars hoppas jag på en helg med mycket mys och lite strul. Är det något jag överlag hoppas på och försöker eftersträva är det nog just det: Närvaro av mys och frånvaro av strul. Just nu känns det som att jag till mångt och mycket lever som jag vill... men jag behöver en drink.
Dagens album:
Under mitt tak - Sonja Alden
Soft musik för en softgay
No sex in the city
Inget sex ikväll: Jag tröstar mig med att jag faktiskt KAN få det nu. Allt i livet är upp till den som lever det... sägs det: om man tror på att människan är absolut fri. De som känner mig riktigt väl vet att jag alltid har ifrågasatt den tanken.
Vi hade månadssamling i skolan idag. 20 minuter sen (tack SL) drällde jag in i ett fullsatt fik och förflyttades tillbaka till lektionerna i samhällskunkap på högstadiet. Temat på samlingen var demokrati och det var så jäkla krystat att jag bara ville implodera. Föreläsaren - en typiskt äppelkäck pedagog-tant i 30-årsåldern - pratade med oss om tunga ämnen som demokrati och frihet. Jag satt och svor för mig själv, fortfarande uppstressad efter morgonens förseningsresa, att friheten är en illusion. Det är min absoluta övertygelse.
Vad beträffar mitt sexliv har jag dock mer makt nu än någonsin. Jag ska bara gå i skolan och jobba och diska och duscha och tvätta först: SEN kan jag vara helt fri och ha hur mycket sex jag vill.
(Ja, jag såg Sex and the city - The movie igår).
Tacksamhet
Tacksamhet.
Då var jag helt ny i Sthlm: Inga pengar, nästan inga vänner och vägen såg ut att bära käpprätt åt helvete.
Idag känner jag mig som en Sthlmare ifrån Norrland med ett stort kontaktnät och en ljusnande framtid.
Att det blev såhär och inte som jag trodde är inget annat än ett underverk.
Folk frågar ibland varför jag tror på Gud: Därför
Outgrundlighet
Jag är där med min närmaste vän och Lilla My. Tidigare den dagen har jag och Lilla My åkt på sightseeing som två pensionärer genom hela Stockholms stad och jag har hjälpt min närmaste vän att flytta in i U V. Efter rödvin och nikotin är vi på Club Lino tillsammans med draqueens och bitch-bögar.
Plötsligt står Han bara där. Darin-kopian som jag föll handlöst för och som inte helt ignorerade min förälskelse men som ändå, utan någon egentlig anledning, försvann ur mitt liv för ett år sen. Han står där nu - mitt framför mig på dansgolvet - lika vacker som alltid: Vackrast av alla som var där. Han pratar med mig och jag förstår inte vad han säger men det spelar ingen roll. Gud gav mig en chans att träffa honom igen och kanske ställa allt till rätta: Åtminstone hjälpte Herren mig att lösa några undertryckta bryderier igår kväll.
Hans vägar är outgrundliga.
U V
Nu kommer Staffan. Nu ska vi festa.
Älskade svenska sångerskor
Andree blev glad.
Staffan skrattade högt.
Johan blev nyfiken.
Mitt privataste privatliv berör mina vänner. Det beror antagligen på att jag är svältfödd på närkontakt men det kan också bero på att jag har omtänksamma vänner. Mest av allt är det nog dock jag som är egocentrisk och vill att alla ska bry sig jättemycket om allt som händer i mitt liv.
Vafan, liksom: Jag är ju trots allt estet.
Nu ska jag hämta tvätten ur torktumlaren om inte tvättstugan har brunnit upp - vilket jag alltid tror att den har gjort - och sedan kanske jag ska träffa Kalle på Söder nå'nstans för en sen After work-bärs.
Imorgon är det helg tamejfan. Staffan flyttar hit och allt känns bra.
