babybambino

Bögar bimbos knarkare stalkers kommunister feminister artister
och mitt ibland dem står jag som något slags mellanting och trivs.
Den här veckan har varit upp och ner - som de flesta veckorna - men det känns som att den avrundas på ett fint sätt.
Mälarpaviljongen i kvällsol är icke att förakta.
Nu väntar en vecka av impro, CSN (!) och Dalarna kanske?
Det återstår att se vad livet har att erbjuda.

Igår firade jag Papas 50-årsdag. Lite försent men han och Mama var i Egypten när Farsgubben gick in på döhalvan så vi tog firandet på påskafton istället. Det blev trevligt som vanligt och som vanligt blev det mycket gratis sprit. Fake eller inte: Jag är trots allt uppvuxen i Norrland!
Festen pågick mellan 15 och 22. Glad i hatten som jag var nöjde jag mig naturligtvis inte där utan fortsatte in till sta'n. Som alltid under storhelgerna gick jag ut - jag går iofs alltid ut - och som vanligt var indie-klubben Goa dit vi gick fullsmockad av gamla kändisar. Jag blev upphånglad av en kille och bokstavligt talat upplyft av en annan. Det var sjukt mycket snyggingar där och inte minst snygga tjejer! Jag pratade med flera stycken musikaliska, natursköna kvinnfôlk. Dessutom fick jag reda på att Mannen som en gång i tiden tog min oskuld lever vilket jag faktiskt inte har varit helt säker på. Efterfest blev det också: I delen Ramna i "stadsdelen" Andersberg hos en gammal Runait som heter Maja. Det blev ett jävla festande och även fast jag inte fick sex (jag var dock jävligt nära!) fick jag åtminstone sova på ett källargolv invirad i ett blått tält bredvid Den berömde Mr M. Hade jag fått göra det för ett halvår sedan hade jag blivit religiöst lycklig. Igår blev jag dock mest bara tillfredställd: Om än bara själsligt. Det är i och för sig verkligen inte bara. Tack så mycket!

Hemma hos huvudpersonerna i mitt förra inlägg: Här finns allt... utom MSN... och storstadspuls.
Jag har alltid känt mig mer som en hälsing än en gästrike (kallas vi så?). Nuförtiden känner jag mig oftast mer som en Stockholmare än något annat. Missförstå mig rätt: Jag ÄLSKAR Norrland - även de "påhittade" delarna av det - och jag dyrkar mitt barndomshem MEN det här inte hemma längre.
Hemma just nu finns någonstans mellan Götgatsbacken och Kungstensgatan - där längtar mitt södranorrländska hjärta ständigt efter ett liv i mina förfäders spår som på samma gång går fullständigt emot konventionerna.
Idag ska jag äta mat, sörja min frälsares dödsdag och kanske göra något kul. Om det blir att kolla på Så ska det låta eller träffa gamla hjärtekrossare vet jag inte än. Puss