babybambino

och jag kanske inte hatar dem precis men jag blir alltid lite ledsen på söndagar. Det är kanske därför jag ofast skriver på söndagar: För att man är som mest kreativ när man är lite ledsen eller arg. I fredags satt jag på ett bord på Paradise, skitfull, och pekade finger åt alla. I går var jag på en jättegullig födelsedagsfest hos Berguv. Idag har jag flyttat replokal. Eller jag flyttade inte så mycket. Jag satt mest i en bil och vaktade lite. Det kändes faktiskt bra... men så fort allt blir tyst börjar jag liksom summera. Jag lägger ihop Paradise med födelsedagsfesten och replokalen och alla andra händelser från den senaste tiden, inklusive sommaren, och känner efter vilken känsla som är bestående. Av någon anledning är det nästan alltid samma känsla av tomhet. Kan en människa förändras på riktigt och hur gör man i så fall då?

Klockan är sex på kvällen.
Än så länge har jag inte fått något sex den här kvällen.
Jag sitter på golvet hos BJ/Jessicat mitt emellan Johans rum och köket.
Vardagsrum, kök, vardagsrum, kök...
Nu har Johan duschat klart.
Ville bara skriva att allt är som vanligt: Plugg i veckorna, fyllor på helgerna, full fart hela tiden.
Kärlek!(?)

Om mindre än tre månader är 2000-talets första decennium över. Det är söndag och jag tänker oftast mycket på söndagar. Jag lyssnar på Janis och älskar henne, som jag alltid gör, för att hon i vilket läge jag än är i sjunger direkt till mig. I tonåren drömde jag om att Janis kom till min högstadieskola och lärde mig sjunga blues. Som den privatreligiösa bög jag är tror jag förstås att hon faktiskt lärde mig att sjunga i början av det här decenniet. Då var livet ett känslomässigt kaos. Allt var gravallvarligt och ingenting kändes säkert. På många sätt är allt bättre nu, på vissa sätt är det sämre, men Janis kan konsten att alltid lugna ner mig. Hon fick den 14-årige Robert att känna sig lugn och hon får den 23-årige Robert att känna sig hemma. Det fanns en tid då jag menade att hon var min mormor (Nanne var min mor och Gardell min far). Jag har ännu inte riktigt slutat tro att det är så. I veckan har jag min första sals-tenta på länge. Jag har en intensiv och karriärs-inriktad vecka framför mig. Summan av kardemumman är att jag alltid, tack och lov, har och har haft ett hem och att mitt hem alltid är bland bögar, bohemer... och Janis Joplin.