babybambino

Åt helvete med förhållanden: De är påtvingade påhitt.
Silly
Så nu har jag skrivit ned det också. Nu är det bara bomba mig.

Jag känner mig som en 17-årig oskuld.

Ge mig en smäll på käften och klä av dig så ordnar det sig.
Vi vandrar genom nattliga Narnia-skogar och dansar på en scen med kåta clowner.
Sprit är en mer förekommande dryck än vatten i våra liv.
Allt skulle kunna vara sorgligt och jag antar att det är aningen tragiskt men det är precis vad jag vill ha!

Förevigt nu
Låt mig få va'
Förevigt nu
Vad skulle hända med din karaktär om den hade 24 timmar kvar att leva?
Jag är trött och yr. Det här är faktiskt första gången sedan i måndags eftermiddag då jag är ensam. Jag älskar att ha arslet fullt: På alla sätt och vis. Idag kom det näst näst sista studiebidraget och den näst sista humana summan pengar innan sommaren. Mina föräldrar är i Egypten och återvänder om en vecka hem till ett land i kris. Det verkar bli en helt vanlig helg och det är en helt vanlig kväll denna helt vanliga onsdag i mars.
Allt är som det ska och jag vill att det alltid ska vara så.

Trots att jag bunden till Stugan som en good-oldfashioned housewife, trots att min röst är ganska kass just nu och trots att såväl torktumlaren som vattenkokaren verkar krångla känns det mesta faktiskt helt OK. Även om min kropp är lite knäpp och min mormor är om möjligt ännu knäppare är allt ändå bra. Jag är lika singel som alltid och snart sparkas massor ifrån Sveriges industrier samtidigt som jag och många med mig går en osäker sommar till mötes... men hur det än är med allt känns livet acceptabelt.
Världen är en konstig plats.

Årets sällsynt dålig festival-turné avslutades på ett ytterligt spännande sätt. Trots all skit som har presenterats i årets festival kan jag med tydlig stämma säga att jag det var länge sedan jag blev så glad över ett schlager-resultat som igår när Kvinnan med rösten vann hela tjottaballongen. Lycka till i Moskva Marlena!
Precis som Finalen var fredagens musikcafé en himlastormande positiv kick. Fan vad kul jag hade! När BJ kom in genom dörrarna på skolans café släppte all ångest och kvällen blev precis som den skulle vara: Mysig, varm och vacker. Nu är det söndag och snart ska jag till skolan. Nästa vecka är det eget arbete och jag ska sjunga Py Bäckmans underbara låtar Långt härifrån och Ännu glöder solen med egen-översatt engelsk text. Idag ska jag repa på Edas pjäs. Just nu känns livet försiktigt fiint.

Mina släktingar kommer alldeles strax på födelsedagsfika för mig och min bror. Därför har jag lite bråttom men det är lugnt för det finns inte så mycket att säga.
Jag hade fel.
Svenska folket som kollektiv borde förlora sin rösträtt....
och när jag gick hem ifrån festen igår var jag så varm att jag trodde att jag var inomhus trots snöslasken.

Medan min klasskompis Bobby bevakar Schlagern på plats (har iaf gjort under den gågna veckan) följer jag den ifrån Gävle. Närmare bestämt kommer jag att kolla på den i ett rum där jag för lite drygt 2 månader sedan skämde ut mig - som Magnus Bäcklund skulle säga - In the name of love. Att jag inte är i Stockholm upprör delar av Storstaden vilket är smickrande och jag tar därför verkligen seriöst på uppgiften att förhandstippa den tävling i Sverige som kanske är mest omöjlig att tippa: Andra Chansen i Melodifestivalen.

Trots att jag verkligen är emot hela duell-tanken ska jag, som en gammal schlagernörd, ge konceptet en chans. Att den här deltävlingen faktiskt är den bästa motiverar mig ännu mer. Jag vill reservera mig direkt mot eventuella fel-gissningar eftersom att en musiktävling med festglada Svenssons som enväldig jury (nästan) aldrig går att förlita sig på.
Här kommer iaf en kort resumé av mina chansningar:

DUELL 1
Jag tror på oss - Scotts
Moving on - Sarah Dawn Finer
Finns det någon rättvisa i världen vinner naturligtvis Sarahs Molitva-inspirerade dunder-ballad.  Förvisso kommer begreppet "Fel låt vann" ifrån just Schlagern . Jag tror dock inte på Scotts utan på den gamla hjärtekrossaren från Bert. VIDARE: SARAH DAWN FINER

DUELL 2
Show me heaven - Lili & Susie
You're not alone - BWO
Det här heatet är ett tydligt exempel på varför duell-tanken är en så urbota idiotisk idé. Gamla 80-talsmänniskor som har jobbat ihop - L&S+ Bard - tävlar plötsligt emot varandra då de båda faktiskt är bättre än halva startfältet. Oerhört svårtippat men jag hoppas på mina gamla barndomsidoler. VIDARE: LILI & SUSIE

DUELL 3
It's my life - Amy Diamond
Higher - Starpilots
Två hyfsade låtar i ungefär samma genre. Personligen tycker jag dock att vinnaren är något mer tydlig i den här duellen än slaget mellan 80-talsikonerna. Amy Diamond har Carolas starquality och förhoppningsvis räcker det 2009.
 VIDARE: AMY DIAMOND

DUELL 4
I got U - Rigo & the Topaz sound feat. Red Fox
Snälla snälla - Caroline af Ugglas
Tävlingens två Dark horses möts i den sista första duellen. Snälla snälla svenska folket: Var inte så alkohol-rusiga att ni glatt ringer och röstar på Låtsas-Janis. Det är betydligt roligare med glad Jamaica-pop i finalen och på radion i sommar. VIDARE: RIGO & THE TOPAZ

Moving on mot Show me heaven
Troligtvis blir det bröst-chock för hela slanten. Då snackar vi alltså inte om två finska systrar. Sarahs låt har nog dessutom en större chans internationellt. VIDARE TILL FINAL: SARAH DAWN FINER

It's my life mot I got U
Här borde det ännu en gång avgöras på Diamonds stjärnklara uppenbarelse. Inget är dock 100 % i den här tävlingen (vad Lotta Engberg än säger). Jag satsar hursomhelst på diamanten. VIDARE TILL FINAL: AMY DIAMOND

INTERNATIONELLA JURYNS VAL: Vem bryr sig? Rigo kanske - så länge vi inte skickar Ugglan...

En ständigt återkommande, ambivalent känsla av att vilja gå framåt men samtidigt stanna kvar bultar i mitt hjärta. Ungdom! Alltför lätt på vingen... Jag är inte tillräckligt gudsfruktig, är jag rädd, för jag kan bara inte låta bli att begära. Idag har jag fått vara med på Estet-1:ornas MUsik och KOmmunikation-lektion. Det var dagens enda lektion och den varade i c a 2 timmar. Lektionen byggde på rep i mindre ensembler inför konserter som klassen snart ska ha. En av grupperna körde Release me och jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna (jag har varit extremt gråtmild hela veckan av någon anledning). Precis så känns det nämligen: Befria mig! Kan någon lätta på de bojor som jag bär och den börda som tynger inte bara mig utan säkert en hel generation? I want it all and I want I know. Idag blir det - pretentiöst nog - Shakespeare och Mercury som får hjälpa mig med orden. Jag har helt enkelt inte ord så att det räcker själv. Att återvända hem är att vända om och det går ju, som Gardell har sagt, aldrig. Ett meddelande ifrån Mr M var droppen som fick bägaren att urholka stenen (eller hur var det?).
Kärlek

Och när du har rest dig
Vänd dig inte om
Finns ingen väg tillbaka
Varifrån du kom
Allt som Jonas Gardell säger är sant. Idag träffade jag en massa gamla "elever" från tidigare praktikplatser/vikariat. De påminde mig om att jag ständigt utvecklas till en bättre och bättre pedagog och att jag inte kan göra något ogjort. Jag vill inte göra något ogjort heller, i livet överhuvudtaget, för man lär sig av sina misstag. Det är en av många klyschor som faktiskt stämmer. Jag har haft en lektion idag - den näst sista dagen på praktiken - och det var estestisk orientering med Bild-1:orna. Precis som Natur-3:orna ska de inom kort framföra 3 covers i smågrupper för varandra och Micke. Jag fick möjlighet att följa arbetsprocesserna/repen och det gjorde jag med glädje! Det är så jäkla KUL att se vad som händer med människor i kreativa situationer! Att Jan Björklund inte fattar att musik är ett essentiellt ämne i en skola som funkar - och bör funka - som en institution för socialisering är föga förvånande men förbannat frustrerande! Imorgon är det fredag och sedan är praktiken är slut. Då återstår en helg i Gävle och sedan återvänder jag till de sista skälvande månaderna i SoT. Tack för kramarna, allihop, jag är så förvirrad just nu att jag verkligen behöver varenda en av dem! Puss

Två lektioner idag också: en heltidstjänst för en musiklärare på ett estet-gymnasium är verkligen soft!
Den första lektionen hade jag med Micke. Vi träffade en grupp Natur-3:or som skulle ha "konsert" just den här dagen. De uppträdde i band om c a 5 pers för varandra och för oss pedagoger. Syftet var att uppträda inför publik. Det bjöds på alltifrån Johnny B Goode till Torn - Mycket underhållande! Min andra lektion hade jag med en gästlärare som hette Pia. Hon hade jobbat med sång och teater (!) i drygt 40 år och hon hade lektion med 6 st sång-tjejer i Musik-1:an. Det var oerhört intressant att se hur hon jobbade med röst, kroppsmedvetenhet och genuskunskapande i sitt 2-timmarspass! Jag fick vara delaktig som "elev" i hela processen och det var ungefär som att ha en lektion med min teaterlärarinna Franny (som hon f ö kände till): alltså definitivt utvecklande!
Nu har halva veckan gått och jag börjar få panik över lite allt möjligt. Snart är vårterminen slut och därmed hela SoT! Bara tanken får mig att vilja börja grina. Allt brukar emellertid lösa sig till det bästa och, som alltid, är inte karriären mitt största bekymmer. Det är samma gamla vanliga tanke som ständigt återkommer: Hur i helvete gör man för att förändra de delar hos sig själv man inte tycker om ?? Ge mig en kram - det kanske är en början.

Idag har varit första dagen på min praktik: På Jazzlinjen vid Vasaskolan i Gävle. Det är mitt gamla gymnasium - jag gick dock språkprogrammet - så det känns lite som en resa bakåt i tiden. Av naturliga skäl ligger den här skolan närmare mig än de tidigare skolorna där jag inte har varit elev och det är inte utan att jag känner mig lite sentimental såhär på måndagskvällen. Jag hade antagligen mina roligaste år i livet på Vasa så visst har jag haft en bitterljuv känsla i kroppen hela dagen. Vad gäller själva praktiken gör jag den med Basist-Willes pappa Mikael som är lika modest och beundransvärt trevlig som sin son. På Mikaels (och mitt schema) idag stod måndags-möte och individuellt val med 3:orna. Jag tyckte betydligt bättre om lektionen än om mötet: Byråkrati och logistik har aldrig varit min grej. Jag märker att jag har användning av mina genus-poäng och att arbetslivet alltid mår bra av nytänkande ung-bögar. Dessutom har jag snackat med en el-elev om att studera på folkhögskola. Kan jag få en tonåring att bli lite mindre vilsen under den här veckan är jag nöjd och jag tror att jag upplyste honom hyfsat om fördelarna med folkhögskola. F ö känns praktik på gymnasiet som en semester jämfört med vikariat på högstadiet även om det är smått plågsamt att möta unga fest-polare på jobbet! Man kan ju hoppas att det hursomhelst fortsätter att kännas övervägande bra och att mitt lätta vemod över mina svunna tonår ger med sig!

Det är söndag kväll och ytterligare en helg har passerat. Som vanligt var min helg fylld av fest med lust och fägring som ständiga ledord. Jag anlände till Stockholm i fredags eftermiddag och gjorde mig i ordning för Staffans överraskningsfest. Den var riktigt lyckad! Jag är så glad för att Staffan bor i Stockholm så att vi kan ha en riktig relation med varandra igen efter hans år i Skåne. Livet utvecklas ständigt och vi är inte desamma som vi var för 4 år sedan men jag tror att vår vänskap är beständig och att vi kontinuerligt växer ihop. Lördagen bestod av sprit och schlager (dock inget sex). Angående melodifestivalen säger jag bara som de allra flesta säger: Det var definitivt bättre förr. Min favorit var Thorleifs - det säger väl allt. Nu är jag hemma i Valbo och ser med glädje fram emot en vecka på Vasaskolans Jazzlinje! Jag tycker alltid att det är intressant att fundera över vart jag är om en vecka. Just nu sitter jag i mitt pojkrum och lyssnar på kärleksvisor från Hälsingland i stämsång och känner mig trött men glad. Puss på er allihop

F ö ska citatet från Rent vara:
There's only us
There's only this
Forget regrets
Or life is yours to miss
Har man tvångstankar så har man.