babybambino

Domedagsludret vill han en update. Jadeskadufå
Imorgon åker jag tillbaka till Stockholm. På torsdag ska jag registrera mig på lärarprogrammet F - 6 inriktning svenska. 4 år på Stockholms Universitet: Huvaligen! När jag är klar ÄR jag dock NÅGOT. Jag är lärare som enligt Läraförbundet - förstås - är världens viktigaste jobb. Det vet jag inte men min chans att faktiskt få jobb borde rimligtvis öka i och med en yrkesexamen. Dessutom är det här med största sannolikhet min sista pluggvända. Det känns skönt. Därefter väntar c a 40 av förvärvsarbete. Det skrämmer mig. Jag är överhuvudtaget lite rädd idag. Igår var jag hemma hos Killen jag mötte på Slussen under Pride -  ni vet han som jag höll handen på Vasagatan med och hånglade på Citykrogen med. Vi såg på film och drack öl. Det hände ingenting. Jag hade naturligtvis inte förväntat mig det. Till skillnad från sin falska vän, min gamla Söta 16, har den här Carlen varit ärlig från början. Han ÄR straight - inget snack om saken. Ändå kände jag besvikelse igår när jag gick därifrån med mörk medeltidsmusik i öronen och imorse när jag vaknade i min mjuka pojkrumsäng. Jag var besviken, dum som jag är, för att jag undermedvetet förväntade mig något mer än popcorn och Lilja 4-ever. Frågan ekar i mig och jag får aldrig något riktigt svar på den: Varför gör jag alltid såhär?? Varför undviker jag alltid relationer som faktikst kan bli något seriöst och satsar istället på omöjliga kort? Vad är det i mig som ständigt vill plåga mig? Hur länge ska jag hålla på såhär? Så känns det idag.