Hjälp
Fyhälvete som Mona skulle säga.
Helgen tillbringades i det vackra Hälsingland: främst på en släktgård i byn Låka och på spelmanstämman i Delsbo. Jag älskar Hälsingland. Det är troligtvis där jag kommer bo när allt är fast. När jag har ett fast jobb, en fast bostad och - framför allt - ett fast förhållande kommer jag troligtvis att tillbringa mina dagar någonstans i trakterna kring Bjuråker och Delsbo. Varför? För att jag älskar svensk folk-kultur och för att den aldrig är så påtaglig som i pittoreska Hälsingebyar. Om några timmar åker jag hem till Stockholm. Sedan jag skrev senast har jag, till sist, fått ett sommarjobb. Jag är tillsvidareanställd vid St Eriksplan som telefonförsäljare . Min egentliga arbetsvecka börjar imorgon så hittills har jag bara varit på intervju och utbildning. Det kändes dock helt OK. Faktiskt kändes det såpass OK att om det skiter sig med mina lärarplaner till hösten (jag får svar om ungefär en vecka: hjälp) kan jag tänka mig att jobba heltid med att sälja strumpor och rakhyvlar. Inget drömjobb kanske men fan så mycket hellre det än att tvingas flytta ifrån Sveriges dyraste stad till min hemstad Gävle - antagligen Sveriges underligaste stad - där jag är nu. Jag åker till Stockholm om några timmar. Jag rör mig framåt men det känns som att jag utvecklas långsammare än människor i min omgivning. Det är en konstig och ovan känsla för mig men även om jag aldrig vill bliva stur vet jag inte heller om jag vill förbliva liten.
Fyhälvete
Helgen tillbringades i det vackra Hälsingland: främst på en släktgård i byn Låka och på spelmanstämman i Delsbo. Jag älskar Hälsingland. Det är troligtvis där jag kommer bo när allt är fast. När jag har ett fast jobb, en fast bostad och - framför allt - ett fast förhållande kommer jag troligtvis att tillbringa mina dagar någonstans i trakterna kring Bjuråker och Delsbo. Varför? För att jag älskar svensk folk-kultur och för att den aldrig är så påtaglig som i pittoreska Hälsingebyar. Om några timmar åker jag hem till Stockholm. Sedan jag skrev senast har jag, till sist, fått ett sommarjobb. Jag är tillsvidareanställd vid St Eriksplan som telefonförsäljare . Min egentliga arbetsvecka börjar imorgon så hittills har jag bara varit på intervju och utbildning. Det kändes dock helt OK. Faktiskt kändes det såpass OK att om det skiter sig med mina lärarplaner till hösten (jag får svar om ungefär en vecka: hjälp) kan jag tänka mig att jobba heltid med att sälja strumpor och rakhyvlar. Inget drömjobb kanske men fan så mycket hellre det än att tvingas flytta ifrån Sveriges dyraste stad till min hemstad Gävle - antagligen Sveriges underligaste stad - där jag är nu. Jag åker till Stockholm om några timmar. Jag rör mig framåt men det känns som att jag utvecklas långsammare än människor i min omgivning. Det är en konstig och ovan känsla för mig men även om jag aldrig vill bliva stur vet jag inte heller om jag vill förbliva liten.
Fyhälvete
Kommentarer
Trackback
